Det är lite svårt att ta in att Galaxy Force 2 med dess mobila arkadkabinett lanserades så tidigt som 1988.
Ett exemel på när, om någonsin, ett spels tvådimensionella tredimensionalitet levererad via spriteskalning och gud vet vad, erbjöd en upplevelse som var som att blicka in i vad framtiden skulle komma att erbjuda... även om den var klart mer genuin vad gäller det tredimensionella.
Det galnaste, dock, är att Galaxy Force håller än idag, om man skall tro det mottagande som Segas nysläpp till 3DS fått.
Att ens tänka tanken på att skala ned detta tvådimensionella monster till Master System, och här blir det lite luddigt då jag inte riktigt har koll på vad som skiljer det första och andra Galaxy Force åt mer än att Galaxy Force 2 är mer av en uppdatering och en epxansion än ett helt nytt spel, känns främmande.
Trots detta släpptes Galaxy Force till en hel uppsjö av olika spelkonsoler och datorer, och oavsett skillnader olika versioner emellan innehåller den till Master System fyra nivåer samt en upplevelseavrundande bossfight.
Galaxy Force är en railshooter, som i mångt och mycket agerar bro mellan gamla klassiker som Space Harrier och mer sentida varianter som Panzer Dragoon.
Simpel, i det att man endast har två olika typer av projektiler att tillgå. En vanlig variant som avfyras i ens skepps riktning samt en typ av missiler som skjuts iväg mot de fiender och hinder som när de befinner sig på ett visst avstånd från ens skepp markeras med en typisk lock on-symbol.
Varje nivå, förutom den sista som är en rätt renodlad dogfight, är indelad i två sektioner. En där man flyger runt ovan vald planet och undviker hinder och skjuter ned fiender som kommer i ens väg, och en när man flyger in i en fiendebas och primärt får brottas med att undvika att krascha in i väggar.
Man har endast ett skepp tillgodo, och efter att man fått sig ett par smällar av diverse slag havererar skeppets sköld och man sprängs i bitar.
För ett bra slut krävs det att man klarar hela spelet utan att dö, men nöjer man sig med ett dåligt slut går det utmärkt att använda sig av ett oändligt antal Continues.
Det är möjligt att Galaxy Force när det var nytt hade någon form av grafiktekniskt imponerande presentation, men idag ser det rätt bedrövligt ut med riktigt fult pixlade objekt som varken ger en rimlig illusion av djup när de fuskskalas i storlek eller rör sig med någon form av skön känsla över skärmen.
Fulast av allt måste dock de konstant färgskiftande och epilepsiframkallande inomhussektionerna vara.
Bilduppdateringen är dessutom en smärre katastrof och det känns helt hopplöst att få redig koll på vad som händer och sker på skärmen så fort saker och ting börjar hetta till såvida man inte är beredd att gå trial and error och lära sig nivåerna mer eller mindre utantill.
De flesta smällar man får ta känns orättvisa, som att man inte gavs en ärlig chans att undvika att ta skada, och väl inne i en fiendebas är svängarna så snäva att man knappt ser mer än en vägg som täcker större delen av skärmen hur man än bär sig åt.
Allt känns flamsigt, flimrigt, ryckigt och allmänt oskönt utan att för den skull vara ens i närheten av ospelbart... men jag har samtidigt svårt att se någon högre grad av existensberättigande för denna version av Galaxy Force då den varken känns som en vettig tolkning av ett rätt annorlunda arkadoriginal eller som en railshooter till Master System som förmår stå på sina egna två ben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar