Leger vs. 3D Classics: Kirby's Adventure (Nintendo 3DS)

Det släpptes 24 spel till NES under 1993 här i Sverige.

Av dessa är det endast tre stycken jag spelade när de fortfarande var hyfsat nya.

Duck Tales 2 samt Mega Man 4 och 5.

Visst fanns det en medvetenhet om Kirby's Adventure, men det skulle dröja rätt många år ännu innan jag faktiskt började bekanta mig med serien på allvar. Det är möjligt att det var först när emulatorer blev en grej som jag för första gången spelade ett Kirby-spel, jag minns inte riktigt längre.

Poängen är, oavsett, att jag aldrig riktigt blev vän med Kirby's Adventure då jag fann det rätt rörigt och ostrukturerat. Kombinerat med rätt sanslösa slowdowns kändes det lite som att man försökt krama ur mer must ur den gamla konsolen än vad den klarade av att frambringa, och det här är nog något jag inte brytt mig lika mycket om där och då.

Men åtskilliga år senare, när nostalgin inte var en drivkraft och erfarenheter hade visat mig hur viktigt jag fann det med avsaknad av slowdowns var det som att Kirby's Adventure blev mer av en kuriositet, ett exempel på hur långt man kunde pressa NES, än ett genuint underhållande och väldesignat spel.

Hade således inte väntat mig jättemycket nu när jag återvände, inte för första gången men däremot närmare 30 år efter dess ursprungliga släpp, och nu i en 3D Classics-version till 3DS.

I princip helt fritt från slowdowns, om jag inte drömmer har vissa bakgrunder blivit avsevärt mycket mer nyansrika färgmässigt och allt presenterat med en 3D-effekt om man så önskar.

Mycket mer än så har man inte gjort för att få spelet att kännas nytt och fräscht, men det är under omständigheterna fullt tillräckligt och det är väl exakt det som får mig att känna att Kirby's Adventure verkligen måste ha varit imponerande när det var nytt till NES.

Till skillnad från första spelet till Game Boy hade Kirby här fått sig sin numera välkända färg, rosa, och utöver att suga upp sina fiender kunde han nu i flertalet fall kopiera deras färdigheter. Bli svärdsvingande, gå elektrisk, förvandlas till ett däck och en hel uppsjö av andra underfundigheter som banade väg för ett tillgängligt utforskande för spelare som gick bortom detta med att lära sig spelets nivåer innan och utan.

Nivåerna hade fördelats över en drös världar och varje värld kom att bestå av en liten hub för Kirby att ränna runt i, en hub som i takt med att nivåer avklarades kom att innehålla allt fler dörrar till nivåer, minispel och annat.

Och med över 40 nivåer, i allsköns olika miljöer, mängder med färdigheter och förvandlingar att upptäcka och leka runt med samt hemligheter att låsa upp är det lätt att känna att Kirby's Adventure kom att bli en av konsolens mest omfattande, innehållsrika, plattformsspel... kanske endast i konkurrens med Super Mario Bros 3.

Kirby's Dream Land till Game Boy, som under dess första runda var rätt fritt från anmärkningsvärd utmaning (till skillnad från dess andra varv som torde vara en utmaning för de flesta), står dock inte som en speciellt god representant för svårighet i detta sammanhang.

Lite förvånad är jag, faktiskt, över hur lätt det är att få en övertro på spelets lätthet och därför slarva och dö. Vissa sekvenser vill jag rentav påstå känns rätt tuffa och utmanande, speciellt första gången man stöter på det klassiska stora ögonbeklädda molnet.

Ej heller är det nödvändigtvis tvärenkelt att hitta spelets alla hemligheter, eller inse vilken färdighet man bör använda var för att uppnå önskat resultat.

Det är inte det att Kirby's Adventure känns som ett svårt spel, snarare klart svårare än vad serien överlag har ett rykte om sig att vara. Och det vill jag påstå är en bra sak.

Hade gärna sett originalversionens 4:3-bildformat expanderas till att fylla ut hela skärmen på 3DS. Hade även gärna sett konsolens andra skärm nyttjas på något vis. Sett någon föreslå att beskrivningen av den färdighet Kirby för tillfället strosar omkring med alltid vara synlig på ena skärmen, och det känns som fullt rimligt att förvänta sig.

Men, nej.

3D Classics: Kirby's Adventure är i teorin frustrerande troget originalet till NES, men som redan påtalats behövs inte mer för att det skall bli uppenbart vilket underhållande och supercharmigt plattformsspel det alltid varit.

Och de små justeringar som gjorts, där den nya frånvaron av slowdowns är den som känns mest påtaglig, räcker mer än väl för att få det att kännas högaktuellt igen.

Mycket beror nog även på att man varit noga med att behålla den där klassiska Kirby-känslan, i allt från världsbyggande till audiovisuell inramning, i de flesta av Kirby-spel. Och detta trots att serien rent allmänt hör till en av Nintendos mer experimentella diton.

Så det känns liksom inte främmande att återvända.

Bekanta melodier, spelmässiga inslag, vänner och fiender samt det klassiska estetiska uttrycket... så mycket cementerades redan här, delar av det redan i första spelet till Game Boy.

En rätt tidlös klassiker, således, och denna 3D Classics-version får väl sägas vara det absolut bästa sättet av samtliga att uppleva Kirby's Adventure.

Hade tänkt ge det en fyra, men inser nu under textskrivandets gång att allt annat än en full pott för mig hade känts rätt... underligt.