Leger vs. Kirby's Dream Land 2 (Game Boy)

Det var ändå runt två år efter klassiska Kirby's Adventure till NES som Kirby's Dream Land 2 dök upp till Game Boy.

Lite svårt, faktiskt, att gå tillbaka från den extremt färgglada lekstugan med typ 25 olika färdigheter för Kirby att kopiera till en svartvit resa genom rätt korta och ibland genuint oinspirerade nivåer med endast 7 färdigheter att kopiera.

Efter att den första chocken lagt sig är det dock inte speciellt svårt att notera hur extremt mycket kärlek som gått in i produktionen.

I princip fritt från slowdowns, estetik som passar Game Boy utmärkt och lyckas skapa en stor variation mellan de olika tematiserade världarna och nivåerna däri samt musik som är delar bekant och delar ny men alltid känns Kirby trots att Jun Ishikawa inte längre är med på noterna (det är dock Hirokazu Ando från Kirby's Adventure, nu i sällskap av Tadashi Ikegami).

Imponerande, på alla sätt och vis.

För att knorra till det lite har man dock slängt in tre olika djurkompisar för Kirby att rädda och rida på; Hamstern Rick, ugglan Coo och fisken Kine.

Alla har de sina egna små fördelar och nackdelar, ungefär på en nivå av att Kine är rätt bra på att simma och är det enda sättet att på allvar kunna jobba mot strömmen, men de kan även dra nytta av den färdighet Kirby för tillfället kopierat för att skapa nya möjligheter.

Kirby-spel brukar ofta beskyllas för att vara lätta, men så är ej fallet med Kirby's Dream Land 2.

Sällan svårt, men desto längre man tar sig desto mer frustrerande nivådesign med tillhörande fiendeplacering kan man notera. Det får utmaningen att kännas rätt billig och oinspirerad, speciellt när man börjar jaga efter de Rainbow Drops som krävs för att man skall kunna klara spelet "på riktigt".

En Rainbow Drop går att finna i varje värld och endast när man funnit samtliga kan kan man konfrontera Dark Matter, ett väsen som tagit vår älskade pingvinkung King Dedede i besittning och fått honom att framstå som boven i dramat.

Problemet börjar ungefär vid att varje Rainbow Drop utöver att vara väl gömda är placerade bakom block som måste förstöras, och det framgår sällan exakt vilken färdighet som förstör dessa block då de inte har någon nämnvärt central roll i spelet i övrigt. Som värst blir det när man tvingas ta sig an längre kedjor av färdighetsbytanden och hitta djurvänner på andra nivåer än de som berörd Rainbow Drop är gömd på, kedjor som lätt går sönder när en utsatt Kirby tar skada av en fiende, tappar sin färdighet och tvingas börja om från början av kedjan igen.

Till skillnad från Kirby's Adventure som verkligen känns som en sandlåda att lattja runt i är Kirby's Dream Land 2 mycket mindre lekfullt. Det känns mer linjärt, dess utmaning forcerad och dess pussel krångligare och otydligare än vad det känns som att man blir belönad av att faktiskt lösa dem.

Flertalet av de få färdigheterna känns helt meningslösa, och oinspirerade, speciellt de som nås i kombination med ett djur, där andra är snudd på så effektiva att utmaningen slår i botten.

Gästspel från Lolo-spelen, bossfighter som kan tas an igen fast med en annan infallsvinkel och en procentjakt till trots, det är sådant som inte väger upp den rätt obalanserade upplevelsen överlag. Kirby's Dream Land känns lite som Kirby's Dream Land 3 i detta avseende, med en enda påtaglig fördel: Att det inte drar ut på det hela i närheten av i samma omfattning som Kirby's Dream Land 3 gör.

Vill väl inte sträcka mig så långt som att påstå att Kirby's Dream Land 2 är dåligt, men det är onekligen lite trist att se att det redan här gick så snett. Det här borde ha varit mycket mer underhållande än vad det visade sig vara.

Tur det inte råder brist på andra högklassiga Kirby-spel.