Leger vs. Full Throttle Remastered (Windows)

Det ligger nästan uteslutande i narrativet, karaktärsporträtterandet, världsbyggandet samt den audiovisuella inramning som nyttjas för att föra fram allt detta till spelaren.

Roy Conrads helt ansträngningslösa förverkligande av motorcykelknutten, tillika Polecats gängledare, Bens röst går på inget rimligt vis att avskrivas relevansen för Full Throttles helhetsupplevelse.

Därmed ej att förringa Mark Hamills insats som den narcissistiska Adraian Ripburger, villig att göra precis vad som helst för att uppnå sina mål (bli topphönset på landets sista motorcykelfabrik, Corley Motors), eller erfarna röstskådespelerskan Kath Soucie som mekanikern Maureen.

Ben och Maureen bygger naturligtvis upp en komplicerad relation och saker och ting som verkar vara på ett vis visar sig så småningom vara på ett annat. I sig rätt klichéartat, men för sin tid och faktiskt än idag levererat på ett så rakt och avskalat vis att det funkar alldeles utmärkt.

Så även den försiktiga grad av postapokalyptiskt doftande science fiction allt är doppat i för att kunna motivera existensen av svävande bilar och våldsamma Destruction Derby-tävlingar där det inte verkar nämnvärt ögonbrynshöjande om deltagare råkar gå om intet.

Det är lätt att imponeras av vad som i mångt och mycket är Tim Schafers första "egna" projekt.

Schafer designade det, men för att realisera det hade han bland annat välbekanta LucasArts-ansikten som Dave Grossman (handlingen), Peter Chan (grafiken) och Peter McConnell (musiken, i samarbete med rockbandet The Gone Jackals) vid sin sida.

Så allt känns i vanlig ordning väldigt... LucasArts.

Fast ändå inte.

Mycket för att man ville ta genren vidare, göra den mer kommersiell.

Resultatet blev ett simplifierat gränssnitt, än mer simplifierat än det som dök upp i Sam & Max Hit the Road; Ett Polecats-emblem med ögon för att kolla på saker, en mun för att prata med folk, en hand för att interagera med vadhelst samt en fot för att... ja... eh... sparka på saker.

Färre pussel, och då speciellt färre pussel möjliga att ta sig an i valfri ordning, och färre föremål att hålla reda på.

Kan faktiskt inte dra mig till minnes ett äventyrsspel av liknande slag jag spelat med färre föremål att hålla reda på.

Telltale skulle dra detta koncept än längre åtskilliga år senare och få det att fungera utmärkt, men här leder det dessvärre till en otacksam extremlinjär upplevelse där otydliga pussel med än otydligare lösningar ofta resulterar i några få knappt interaktiva platser att besöka med än färre föremål att testa att använda i sammanhang x samt y.

Sällan har det känts så extremt SPECIFIKT gällande en ensam oklar sak att göra för att ta sig vidare, och många blev stunderna där en timme eller två spenderad med spelet resulterade i exakt noll progression.

I ett sammanhang där handlingen är helt central för upplevelsen är det inte tacksamt på något vis, än mindre så med hänsyn till hur kort spelet faktiskt är.

Vidare tyckte man att det var en god idé att slänga in ett par actionsekvenser längs vägen.

Som en allt annat än intuitiv Road Rash-aktig runda där Ben tvingas konfrontera andra vägburna med diverse vapen för att fixa sig själv bättre vapen som kan användas för att få dessa andra vägburna att krascha och brinna.

Man trycker mest bara runt lite och hoppas på det bästa, om och om igen till dess att någonting händer. I bästa fall något bra, oftast något dåligt. Då får man försöka igen.

Ungefär lika bedrövligt uselt designad är den Destruction Derby-aktiga sekvensen med Ben placerad i en svårkontrollerad bil, jakten på rätt pixel att sparka på i en grotta samt självmordsuppdraget för Duracellkaninerna på ett minfält.

För mig personligen känns det inte ett dugg underligt att genren började tappa mark i detta skede. Detta TROTS att Full Throttle såldes i över en miljon exemplar och med LucasArts-mått mätta på äventyrsfronten blev en kommersiell succé.

Synd, så synd, för den remastrade version jag tytt mig till gör exakt ingenting för att åtgärda originalets problem. Det är samma spel, på gott och ont.

Givetvis är det tacksamt att se grafiken så som man vill minnas den (det är nästan chockartat att växla mellan den högupplösta varianten i 16:9 och den pixliga originalgrafiken i 4:3) och där finns en hel del mysigt bonusmaterial i form av kommentatorspår och artwork från olika stadier av spelets utveckling.

Som remaster att betrakta finns där inte mycket att klaga på alls, men i just detta specifika fall är frågan om inte en fullskalig remake hade varit att föredra.

Plus:

• Röstskådespelet håller fortfarande.
• Grafiken gör sig bättre högupplöst.
• Bonusmaterialet är mysigt.
• Världsbygget funkar utmärkt.
• Ben är en fantastisk karaktär.

Minus:

• Usla actionssekvenser.
• Simpla men otydliga pussel.
• Pisstrist att köra fast.
• Kort och innehållslöst.