Så enkelt det kan vara.
Att gå från skit som Fire and Forget 2 till World Grand Prix får säkerligen effekten att man tycker lite bättre om den fräscha presentationen än vad man hade gjort om det var med World Grand Prix man började.
Men, med det sagt.
World Grand Prix innehåller 12 banor, samtliga placerade i unika miljöer.
Det är fritt att välja vilken man vill köra på, och klarar man vald bana inom utsatt tid får man välja igen och sådär fortsätter det till dess att man når mållinjen med en tid längre än den som accepteras.
Då möts man av en Game Over-skärm.
Inga placeringar finns att jaga, men desto bättre tid man har när man går i mål desto mer poäng får man.
Så fort man samlat ihop minst 100 poäng kastas man in i en butik där man kan köpa uppgraderingar att använda i efterföljande lopp; Acceleration, väggrepp och rå motorkraft.
När man kör ikapp motståndare ligger de antingen kvar i sina filer eller så byter de fil efter att i hyfsat god tid signalerat vad de är på väg att ta sig an.
Kör man in i en motståndare från sidan studsar man till lite lätt, men om fronten drämmer in i något exploderar man så att diverse bildelar charmigt flyger över skärmen.
Nu är visserligen ens egen placering på vägen rätt analog, men med en nästan ovanligt tight och överdrivet responsiv kontroll blir filväxlandet i känslan nästan digital, så till den grad att tankarna vandrar till nutida runners.
Det finns dock alltid utrymme att krångla sig mellan två bilar eller gå ut i väggrenen och placerad där klämma sig förbi någon som hindrar ens framfart.
Så är det ju sällan i runners av idag.
World Grand Prix är dock väldigt grinigt vad gäller hur bra man behöver tackla ett race och slänger mer än gärna iväg ett Game Over om man så mycket som råkar explodera satan en endaste gång och inte riktigt sätter resten av racet.
Till skillnad från fallet Fire and Forget 2 är det dock här aldrig tal om att något upplevs som orättvist, utan snarare att man som spelare slarvat eller under press gjort en felaktig bedömning av en egentligen rätt självklar lösning på en problematisk situation.
Låt oss säga, svårt men rättvist.
Någon regelrätt kampanj finns ej att tillgå, då spelet tycks kunna fortsätta i all evighet om man är en skicklig förare. Och något övrigt innehåll utöver den simpla men funktionella baneditorn, vilken jag tröttnade på efter att ha prövat snickra ihop en endaste bana, finns där liksom inte.
Så.
När allt kommer kring blir det ungefär ett Hang-On av det hela i olicenserad tvåväxlad F1-miljö, som är trevligt i mindre doser och tight i vad det gör men samtidigt inte riktigt gör mycket nog för att lyfta till någon högre nivå.
World Grand Prix skall dock ha beröm för att vara klart mer variationsrikt i dess miljöer än vad Hang-On är, och mängden nivåer samt det simpla men effektiva uppgraderingssystem får det att dra det längre strået.
Rentav, för att vara ett av de tidigaste racingsspelen till Master System är det intressant att konstatera att det är ett av de bättre sett till racingutbudet i dess helhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar