Leger vs. Kirby's Dream Land (Game Boy)

Lite underligt känns det att det var här det började, allt som har med Kirby att göra.

Idag en ikonisk karaktär i Nintendos rad av kända ansikten, då en på skärmen svartvit liten boll i ett plattformsspel som var över nästan innan det hunnit börja.

Visst märker man omgående att en av de mest centrala inslagen i Kirbys universum, det faktum att Kirby kan svälja sina fiender och med det kopiera deras färdigheter på ett eller annat vis för eget bruk, saknas.

Här kan Kirby endast suga upp dem och svälja dem, eller spotta iväg dem som projektiler, och utöver en mikrofon som låter Kirby skrika ihjäl alla fiender på skärmen är det endast en klubba för odödlighet, en kryddstark maträtt för eldspottande samt ett löv för att kunna flyga och attackera smidigare än annars som står på menyn.

Lika lätt som man märker vad som saknas märker man hur mycket som faktiskt redan fallit på plats vad gäller den audiovisuella inramningen med karaktärer, fiender, miljöer och den musik som Jun Ishikawa låtit tonsätta allt.

För att vara något av en prototyp av vad som komma skulle (och det var ju trots allt Kirby-spel inom nästan alla genrer som någonsin existerat, om man vill överdriva lite men samtidigt ha en poäng) är det onekligen en väldigt lyckad sådan.

Fem inte nämnvärt långa nivåer, varav de fyra första avslutas med bossar som i den femte och sista nivån återkommer som en del i en boss rush vilken avslutas med en konfrontation med nu välkända pingvinen King DeDeDe.

Simpel plattformsaction, från början till slut, med några små alternativa platser att besöka längs de annars linjärna nivåerna; Platser varav vissa är klart svårare att hitta än andra.

Plattformande som vid tillfällen ersätts med lite skjut dem uppande, och en första lätt runda med tillhörande halvt slut som i spelets EXTRA-läge kan ses i dess helhet.

Kirby's Dream Land hör inte riktigt till den skara Kirby-spel som kan ses på som lätta, som följd av just detta i princip obligatoriska EXTRA-läge där fiender är fler och klart intensivare än annars.

Vill rentav sträcka mig så långt som att påstå att spelet når Mega Man-nivå, och i vissa fall går förbi dito, på utmaningsfronten vilket onekligen får det att kännas unikt i Kirby-sammanhang.

Kirby's Dream Land är kanske inte riktigt lika lekfullt och omfattande som dess semi-uppföljare, Kirby's Adventure till NES, men det är desto mer fokuserat vad gäller nivådesign, bättre balanserat vad gäller den utmaning det erbjuder och framförallt jobbar det MED hårdvaran (rullar i de flesta fall på alldeles utmärkt) där Kirby's Adventure tenderar att jobba mot den (slowdowns från helvetet).

Kunde ha börjat sämre, helt klart.