Mycket kan hända på dryga tre år.
Att jämföra Super Mario Land med dess uppföljare är lite som att hoppa från NES till SNES, mycket för att influenserna från Super Mario World är helt omöjliga att blunda för.
Det är inte enbart av godo, med Mario och grafik han interagerar med klart större än senast; Många nivåer scrollar i samtliga riktningar och ibland är det lite svårt att gissa sig till vad som döljer sig utanför skärmens kanter.
Knappast omdömeslöst designade nivåer, dock, och möjligheten att stanna upp och titta uppåt eller nedåt underlättar mer än man kan tro.
Oavsett, det är rätt svårt att greppa att det är en och samma bärbara konsol de båda spelen är utvecklade till.
Super Mario Land 2: 6 Golden Coins slopar det linjära.
Det slopar de snabbt igenomrusade nivåerna och sänker tempot avsevärt.
Även om plattformandet fortfarande står i fokus är det äventyret som dito huserar i som placeras främst, med en karta fri att utforska efter eget bevåg huserandes en drös med olika tematiserade områden närbesläktade genrens världar.
Ett hus med en skorsten, ett enormt träd med ett getingbo och en klippavsats med en flodhäst blåsandes svävande bubblor att hoppa in i som kan ta en hela vägen upp till rymden och de stjärnor och den måne som där går att finna.
Linjära nivåer varvas med enklare labyrinter och en och annan shmup-sekvens.
Allt känns unikt, fast samtidigt bekant, och det är absolut inte tal om att återupprepa läckra inslag utan här väntar något nytt varthän man än vänder sig sådär som det kändes första gången man tog sig an Super Mario Galaxy.
Men det är inte nämnvärt lösryckt från dess rötter, åtminstone inte i samma omfattning som dess föregångare.
En supersvamp gör fortfarande Mario stor, en eldblomma ger honom möjlighet att kasta eldklot och en stjärna gör honom mer eller mindre odödlig för en kort stund.
Det nya, ja, det är en morot, som utöver att ge Mario ett par kaninöron att vifta med för att sakta ned fallhastigheten även låter honom hoppa högre. En morot, en drös fiender utöver bekanta Goomba och ankorna, förlåt, Koopa Troopas samt miljöer vilka Mario aldrig tidigare satt sin fot i... även.
Super Mario Land 2 hinner uträtta väldigt mycket inom ramarna för en speltid som inte är speciellt omfattande. Det har nästan tre gånger så många nivåer som dess föregångare, mängder med små sidospår och hemliga nivåer samt minispel vilka man når antingen genom att hoppa in i en klocka i slutet av en nivå eller köpa sig tillgång till via de pengar man samlar på sig.
Och så introducerar det Wario.
Grafiskt sett är Super Mario Land 2 ett litet mästerverk. Det får en att fundera på hur ett nytt Mario till NES hade kunnat se ut om det närmat sig den estetiska attityd som Super Mario World för sig med.
Man kan väl argumentera för att soundtracket, som Kazumi Totaka komponerat, inte riktigt når upp till samma melodiska höjder som Hirokazu Tanakas gjorde dessförinnan.
Men... det sitter onekligen på åtminstone en riktigt hjärnklistrig och återkommande melodi som presenteras i olika skepnader på ett vis likt Koji Kondo gjorde med ett tema i Super Mario World.
Så klistrig att en annan satt och komponerade ihop egna tolkningar av den i Pro Tracker på den gamla goda Amiga-tiden, yo!
Super Mario Land 2: 6 Golden Coins är kanske inte det tightaste, mest snillrikt designade och välbalaserande plattformsspel världen någonsin skådat men det sitter på en lekfullhet, ett högt omspelningsvärde och en strålande audiovisuell inramning och presentation överlag som gör det omöjligt att inte återkomma gång om annan.
Det är kul.
Riktigt jäkla kul.
Då och fortfarande.
Essentiellt, onekligen.
Japp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar