Minns inte riktigt vad jag hade för tankar kring Carmen Sandiego-spelen.Datorspel, för all del, där man klickade sig runt i olika menyer för att lägga ihop a plus b för att komma fram till c.
Någonting i trakten av utbildningsmaterial i form av ett interaktivt spel, som Cheops Pyramid till DOS vars underhållningsvärde gjorde matematiklektionerna till någonting att se fram emot.
Lite visste jag då, där i trakten av första halvan av 90-talet, att Carmen Sandiego redan hade exploderat och blivit ett stort varumärke som sålde miljoner och åter miljoner produkter.
Och ännu längre skulle det ta innan jag fick veta att det första spelet fått sig någon form av port till Master System och det i form av en USA-exklusivitet som Parker Brothers stod bakom.
Möjligen som följd av hårdvarumässiga begränsningar, för Master System-versionen ser inte alls ut som originalet till Apple 2 eller den klart senare varianten till Mega Drive; Borta är de stillbilder som representerar de platser man besöker här ersatta av en sidoscrollande stadsvy där man springer runt mellan olika byggnader och emellanåt undviker att bli skjuten av någon skurk.
Upplägget kunde möjligen inte vara enklare: Vandra från byggnad till byggnad och få tips om varthän aktuell skurk som jagas må ha begett sig härnäst. Notera eventuella signalement och mata in dem i Interpols databas för att få en häktningsorder som, om den är korrekt, leder till en lyckad polisinsats när du, om du, snubblar över den skurk du jagar.
Med hjälp av de tips du får, må det handla om färger på en karta eller platser, djur eller annat som går att koppla till de länder, städer, man kan resa till, gör du vad du kan för att med hjälp av flygresor förflytta dig över världen för att hålla jämna steg med skurken du jagar.
Allt du tar dig an tar tid i anspråk. Reser du fel förlorar du tid. Tvingas du be någon återupprepa en ledtråd förlorar du tid. Är du vaken för länge måste du sova. Blir du skjuten tar det någon timme för dig att återhämta dig. Dock, det är bara när du tar dig an något som tiden går... så att sitta och klura på något visst är inget som sätter käppar i hjulet.
Where in the World is Carmen Sandiego? är audiovisuellt barskrapat.
Grafiken fyller sin funktion mer än den är behgaglig att vila ögonen på. Musik går ingenstans att finna annat än på titelskärmen och de ljud som dyker upp lite här och var gränsar till att vara mer störande än tacksamma avbrott i annars rätt så total tystnad.
Viss fakta är låst till den era under vilket spelet producerades och att lösa ett fall är inte nämnvärt olikt ett annat fall att lösa så att sitta och nöta sig genom fall efter fall efter fall känns inte riktigt som poängen.
Olika ranker man som detektiv kan ha verkar inte ha större betydelse än antalet fall man skall lösa för att stiga en rank, och från huvudmenyn kan man direkt välja den högsta rank man kan ha... vilket rent praktiskt innebär att man får lösa tio fall i ett svep för att se det avslutande kretsa kring Carmen Sandiego honsjälv.
I en tid innan internet var allmängods var kunskap ett vapen i sammanhanget detta spel.
Fast egentligen inte, då det medföljer ett litet häfte som innehåller bilder på alla de kartor man kan tvingas koppla till ett land samt detaljerad information om de platser man kan besöka.
I den vanliga manualen finns det information om spelets olika skurkar, med tillhörande små bilder som ger dem ett ansikte långt bortom den generiska pixliga karaktär som ränner runt på skärmen när man är nära att tillfångata densamma.
Parker Brothers släppte tre (nästan) USA-exklusiva spel till Master System (ett dök även upp i Brazilien) och av dessa känns det kul att kunna konstatera att Where in the World is Carmen Sandiego känns som ett givet inslag i min samling.
Det må vara otroligt barskrapat presentationsmässigt, men det finns något här som går bortom eventuell spelhistorisk relevans vidare till genuin simpel underhållning. För egen del att tillskriva de Google-sökningar jag gjorde för att hitta rätt i min jakt, men det funkar såklart smidigare om man tyr sig till det tryckta materialet.
Kan absolut se mig plocka fram detta lite nu och då och dra igenom ett par fall, om så bara i hopp om att kunna dra slutsatsen att jag blivit aningen mer allmänbildad för varje gång och i allt högre grad kan undvika Googlingar eller stunder av fluktande i spelets tillhörande häften.
Positivt överraskad, japp.
Sugen på att kolla in Carmen Sandiego-serien lite mer ingående, tveklöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar