Detta inlägg publicerades ursprungligen på Loading.se, 2011/03/27.
Det finns några här på Loading som tagit för givet att det skulle mumlas en del om Dewy's Adventure i denna bloggserie.
De hade rätt.
Däremot är jag inte riktigt lika säker på att de tagit för givet att jag mumlat så mycket om spelet de senaste åren att det känns som att orden tagit slut.
Därför kommer jag att fatta mig väldigt kort denna gång.
Dumt, månne, med tanke på hur otroligt åsidosatt jag tycker att spelet kommit att bli, men någon gång måste man inse att världen överlag inte tycker som jag i just detta fall. Att fortsätta banka huvudet väggen, så det blir blodigt, är meningslöst.
Dewy's Adventure, i korthet, är en sprituell uppföljare till Eledees. De har egentligen föga med varandra att göra, men utan att vara på den säkra sidan utgår jag från att det är samma utvecklare som stått bakom de båda spelen.
De har så väldigt mycket gemensamt.
Dels målas de båda spelen upp inom ramen för en sagobok. Introduktionerna är så snarlika att man, om man inte vet bättre, kan tro att det handlar om en regelrätt uppföljare. Svala men drömska färger varvas med haltande röstskådespel, och det är en väldigt unik känsla som förmedlas.
Dels är de båda spelen unika, på så vis att man aldrig tidigare spelat något som riktigt känns precis just såhär. Visst finns det i Dewy's Adventure klassiska inslag av plattformande. Visst kan man samla saker på varje nivå, och klara dem på en viss tid och få betyg därefter. Hitta en nyckel för att låsa upp en dörr, och fightas mot bossar.
Det spelar emellertid ingen roll att vissa saker känns mer än bekant, för helheten är något så mycket mer unikt än de enskilda beståndsdelarna.
Dessutom gör den rörelsekänsliga kontrollen att plattformsmomenten får en helt ny dimension. Man tiltar inte Dewy, man tiltar världen. Och är världen inte riktigt i den skepnad man vill, då sänker man temperaturen och ser allt frysas till is. Det går även utmärkt att dra upp temperaturen, varpå saker och ting förändras utifrån liknande premisser.
Driftighet, innovation och perfektionism. Tre ord som ploppar upp i mitt huvud när jag tänker på utvecklarna. De måste ha slitit rätt hårt för att leverera detta spel. Variationen är utmärkt, omspelningsvärdet högt och rent grafiktekniskt och spelmekaniskt sett finns det inte mycket alls att klaga på. Kontrollen är i princip perfekt och vi kan rentav börja tala i termer av ett av de snyggaste spelen till Wii, på flera plan.
Detaljarbetet imponerar. Allt från hur saker och ting blir mer eller mindre tydligt ju närmare eller längre bort de befinner sig, till hur estetiken är så genomgående enhetlig som den faktiskt är. Det har nog sneglats en del på Pikmin och Nintendo vad gäller vissa inslag, men vad jag menar lär ni nog märka på egen hand.
Det är klart, gillar man inte sådant som är färglatt blir man nog lätt avtänd. Inramningen känns barnslig, med barnsliga ljudeffekter och barnsligt designade fiender och omgivningar. Fast skenet bedrar. Det här är svårt. Inte alls en dans på rosor, utan att för den skull slå över till att kännas jobbigt och frustrerande. De åtskilliga bossfighterna är lika delar kluriga och precisionskrävande, men alltid underhållande.
Den kreative kan skapa egna nivåer med hjälp av en nivåeditor. Man låser upp block, föremål och miljöer att använda sig av när man spelar kampanjen. Upp till 4 spelare kan spela dessa nivåer samtidigt. Går även bra att dela med sig av sina kreationer till vänner.
Dewy's Adventure är ett av de bästa spelen jag äger till Wii. Konami, som utöver att nyligen ha dödat av mitt älskade Hudson, sket i att marknadsföra det ordentligt. Sålde troligen skit. Idag hittar man det för typ 99 kr på närmsta Coop. Skandal, men samtidigt tacksamt för de som vill ge det en chans.
Dum är man om man inte passar på ifall man har chansen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar