Jag orkar inte.
Hudson's Adventure Island är Hudsons variant på Wonder Boy, det där gamla arkadspelet som letade sig in i stugorna till en miljard diverse plattformar för spelande, fast utan Wonder Boy-licensen från Sega.
Rent praktiskt innebär det först och främst att Wonder Boy som karaktär saknas, men i övrigt är det mesta sig likt.
Fast ändå inte.
Det är möjligt att det är lätt att argumentera för att Wonder Boy inte riktigt hållit fanan högt över alla dessa år.
Dess simpla upplägg, mysiga audiovisuella inramning med tillhörande hjärnklistermelodi från helvetet samt välavvägda nivådesign som oftast lämnar gott om utrymme för att man som spelare skall få ett skönt flow gör dock att jag har svårt att inte gilla det en hel del.
Det gör liksom vad det utger sig för att göra, och det gör det rätt bra fortfarande.
Adventure Island, däremot, det känns lite som den där nödlösningen som dessutom inte riktigt fattat grejen; På ytan må det verka väldigt likt det Wonder Boy det är baserat på, men när man spelar det känns det mesta rätt så off.
För det första är Master Higgins en oerhört ful karaktär, och även om man uppenbart försökt tackla NESets grafiska begränsningar och göra något vettigt av dom känns det inte på långa vägar lika visuellt tight som den snygga Master System-versionen av Wonder Boy eller det arkadoriginal det försökt efterlikna.
Jämfört med Adventure Islands uppföljare, som hittade en egen unik stil som inte många andra spel till NES närmade sig, känns detta mest bara...
...meh.
Utan att för den skull vara nämnvärt fult.
För det andra är musiken allt annat än klassisk, utan går någon egen väldigt underlig väg med skumma tonföljder bildandes melodier som är allt annat än lätta att lägga på minnet.
Må så vara att det låter rätt eget, men jag vet inte riktigt om jag skulle kalla det för en tacksam tonsättning av sammanhanget eller ens behagligt att lyssna till överhuvudtaget.
Men det kanske det är.
För det tredje är nivådesignen rätt horribel.
Till skillnad från Wonder Boys fokus på skönt flow gör Adventure Island till synes allt vad det kan för att få mig som spelare att tvingas stanna upp titt som tätt eller straffas för att jag försöker få allt att flyta på i ett behagligt tempo.
Fiender och hinder är frekvent placerade precis där de gör som mest skada och ofta känns plattformsmoment på tok för anala på pixel- och timingsprecisionsfronten för att man skall kunna tala om en skön utmaning.
Adventure Island är, för att vara lite krass, lika toksvårt som det är frustrerande.
Hade det åtminstone varit underhållande att spela kanske det är något jag hade kunnat ha överseende med, men mycket annat än att få mig att vilja stänga av och lägga min tid på något mer givande lyckas det ej med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar