Leger vs. Golf (NES)

Golf släpptes under andra vågen av NES-spel importerade till Sverige av Bergsala under 1986.

Således sållade det sig till skaran av de där första spelen som fick representera en klassisk genre på konsolen för att stilla törsten hos de intresserade av just det som erbjöds.

Det fanns liksom inte så mycket att välja på, vilket i sig kunnat stå som argument till att man inte behövt lägga speciellt mycket krut på att leverera en förstklassig upplevelse. Funktionella varianter hade gissningsvis räckt rätt långt.

I det långa loppet hade det såklart skadat Nintendos rykte om de tidiga spelen varit förhållandevis vacklande kvalitetsmässigt, men ville man åt ett flipper-, tennis- eller golfspel till NES under 1986 var alternativen ett till antalet inom respektive "genre".

Skönt då att kunna konstatera att Golf är ännu ett av de där spelen i "Svarta serien" som lyckas kombinera ett simpelt, lättillgängligt, koncept med underhållande gameplay.

Att det egentligen släpptes redan 1984 i Japan och utvecklats av bland annat Shigeru Miyamoto och Satoru Iwata gör såklart ingenting sämre, dock hade det inte skadat om Koji Kondos inbladning sträckt sig bortom ljudeffekter till någon slags musik.

Men man kan inte alltid få allt man önskar.

Det är, oavsett och som sagts fler gånger än jag kan räkna, rätt sjukt hur otroligt hög nivå de tidiga spelen till NES höll (och håller än idag). Golf sägs dessutom ha introducerat power-mätaren som används vid slag till genren (även om den evolverat och intagit en rad olika skepnader i olika sammanhang) likväl som det i klassiskt Nintedo-manér har med Mario på ett huvudrollsinnehavande hörn (även om det på sätt och vis retconnats in av Nintendo).

I normala fall tenderar mina texter dra iväg åt det rätt långa hållet, men när det kommer till Golf är det faktiskt lätt att hålla nere antalet ord.

Anledningen är inte mer komplicerad än att det är ypperligt enkelt att lära sig spelet utifrån ett par simpla premisser samtidigt som det lämnar gott om utrymme för att bli allt bättre på att bemästra det.

Menar.

Välj klubba baserat på var bollen befinner sig (på vanligt gräs, i en bunker eller på hålets green) och hur långt du önskar slå bollen (vilket även påverkas av vindstyrka och vindriktning). Sikta. Slå (och se samtidigt till att sträva efter rätt styrka i slaget samt anpassa slagets eventuella slice eller hook utifrån önskad kurvatur på bollens tänkta bana i luften).

Upprepa.

Lite speciellt blir det på green, dock, där man inte behöver tänka på någon slice eller hook utan istället ta hänsyn till underlagets lutning när man justerar riktningen på slaget.

Men i övrigt är det inga konstigheter att finna när man tar sig an spelets 18 hål vilka är varierade nog för att man skall kunna lägga samtliga på minnet både vad gäller utseende och svårighetsgrad.

Sådär som att vissa förväntas betas av på runt fem slag där andra är ypperligt lämpade för den där sällsynta Hole in One-eftertraktadeheten.

Golf erbjuder även två olika tvåspelarlägen, ett klassiskt Stroke-läge där antalet slag över de 18 hålen är avgörande för vinst och ett Match-läge där ett poäng delas ut för varje vunnet hål där försten fram till ett oövervinnerligt poängantal vinner hela skiten.

Kritik riktad mot spelet är ibland att det saknas info om hur långt klubborna kan slå bollen (står i manualen, stör mig inte... är kul att ha något att referera till utanför själv spelet) samt att man endast ser sträckan från utslagspunkten till hålet och att man därför får gissa återstående sträcka efter varje slag (vilket jag tycker är skitkul då min uppskattning blir en del i att avgöra hur framgångsrikt mitt slag kommer att bli).

Hur man än väljer att spela känns det alltid som att den enda att skylla om det går åt helvete är en själv.

Precis så som sig bör vara.