Jag utgår från att det måste ha handlat om någon form av framgång för varumärket med hänsyn till mangan i Weekly Shõnen Jump, animen, de tillhörande filmerna samt en radda spel.
För egen del ligger det på en nivå av att ha sett Magical Taruruuto-kun som karaktär i något eller några sammanhang jag inte riktigt kan placera någonstans konkret.
Spel baserade på licenser har en tendens att lyfta någon form av snäpp om man har en relation till det som gestaltas, men i just detta fall är den läckra grafiken troligen nog för att åtminstone skapa ett grundläggande intresse i spelet för vemhelst.
Väldigt snyggt, är det.
Åtminstone när väl utvalda bilder presenteras, för i rörelse är det uppenbart något som saknas.
Inte visuellt, men Magical Taruruuto-kun är en förstklassigt långsam och hjärndöd upplevelse.
I negativ bemärkelse, då.
Som shmup betraktat är det möjligt att Chuka Taisen (Cloud Master) stått som någon form av förebild, främst för att allt vad uppgraderingar heter är förlagt till en egen skärm av sju valmöjligheter som dyker upp när man korsar väg med en flygande rödhårig dam.
Möjligen finns det något som påverkar vad för sex saker man har att välja mellan, där det sjunde valet handlar om att välja ingenting, men det verkar rätt slumpmässigt.
Några olika projektiler, specialattacker, mer hälsa (man börjar med tre hjärtan vilka måste förbrukas innan man dör) och vingar vilka erbjuder lite olika hastigheter.
Inte så mycket uppgraderingar som valmöjligheter, kan man säga.
Specialattackerna är varken nämnvärt relevanta eller underhållande att använda sig av, förbrukade efter ett knapptryck. Oavsett man slänger iväg ett ord eller fryser tiden känns det helt menlöst då svårighetsgraden aldrig höjs till en genuint utmanande nivå.
Om man bortser från spelets sista nivå, som egentligen inte är så svår som den är irriterande med trånga utrymmen på en redan liten skärm att navigera för att komma åt att skjuta ihjäl vissa irriterande fiender som annars slänger projektiler i ens väg.
Det känns då plötsligt klumpigt och mer finesslöst än tidigare.
Någon nivådesign att tala om finns där ej heller, då de liksom bara rullar på i smärtsamt långsamt tempo och kastar simpla fiender i ens väg.
De få fysiska och statiska hinder man stöter på känns helt slumpmässigt utplacerade och funktionslösa i samtliga avseenden. De gör inget lättare eller svårare, förutom på sista nivån, utan bara existerar där de existerar.
Och bossarna, då... ja, de ser rätt läckra ut men är otroligt simpla att tackla och får en att önska att de hade nått någon form av Fantasy Zone-klass på de attackmönster de för sig med.
Har sett tendenser till att folk börjat nämna detta Magical Taruruuto-kun i allt fler sammanhang som något av ett Hidden Gem, men vill slå det tramset ur huvudet på allt och alla.
Det är ett snyggt och rent presentationsmässigt stabilt litet cute 'em up som ingenstans är trasigt.
Det är bara pissenkelt, pisstrist och allmänt menlöst.
Hade jag varit ett fan av allt vad Magical Taruruuto-kun heter hade jag rentav blivit förbannad över hur otroligt lite energi man lagt på resan som erbjuds, speciellt med hänsyn till hur tight själva produktionen är i övrigt.
Att tala om bortkastad potential känns nästan som en underdrift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar