Leger vs. Boom Blox vs. Boom Blox: Smash Party (Wii)

Detta inlägg publicerades ursprungligen på Loading.se, 2011/02/15.

Som liten var det en fröjd att gå till den lokala Pressbyrån för att köpa godis.

Man gick inte in i butiken. Istället stod man utanför och fick göra sitt bästa för att se in genom luckan till alla härligheter. Var inte så lång, så antingen fick jag hoppa lite med jämna mellanrum eller så fick någon förälder eller dylikt lyfta upp mig så jag kunde se det jag ville se.

Plastburkar med godis.

Sedan pekade jag på en burk och sade: jag vill ha 2 sådana. Pekade på nästa och sade: jag vill ha 4 sådana. En stund senare hade jag fyllt min godispåse med exakt det jag tyckte mig vilja ha för stunden.

Varenda liten godis kändes värdefull och speciell.

Det var en dröm att få köpa godis på lördagar. Såg fram emot det hela veckan.

Boom Blox-spelen handlar om att leka och experimentera med fysik samt att bli belönad för det om man uppfyller vissa uppsatta kriterier för resultat.

Skulle kunna gå in på detalj vad man kan och inte kan göra, men med tanke på mitt problem att vara kortfattad skulle det troligen snabbt förvandla detta blogginlägg till en mindre avhandling.

Man kan göra så otroligt mycket i dessa spel, men vad man än gör interagerar man med en av de mest intressanta fysikmotorer jag snubblat över, över åren.

Det hade räckt så. Hade tyckt att det var fullt tillräckligt för att motivera ett köp, men det som gör spelen oumbärliga är att de faktiskt är fullskaliga spel som vänder ut och in på de möjligheter som fysikmotorn erbjuder.

Vi får massor av förstapersonsaction. Omfattande pusslande, speciellt i uppföljaren Smash Party. Precisionprövande utmaningar som även kan pröva tålamodet hos den envise. Det är lättsamt, men samtidigt djupt. Lika mycket spel för hela familjen som för de som vill spendera timmar och åter timmar på att verkligen göra allt man kan göra (och göra det så bra som spelet kräver för att man skall kunna se på det som 'helt avklarat' en vacker dag).

Har spenderat så fånigt många timmar på vissa nivåer. Försökt tänka utanför ramarna för att hitta en optimal lösning, bara för att minuterna efter det att jag till slut klarat dem se att någon har tänkt lite mer utanför ramarna än vad jag har gjort.

På YouTube, där galningar framstår som genier.

Spelet sätter inte begränsningarna. Det är fysikmotorn som gör det.

Det öppnar upp för helt nya sätt att tänka, och framförallt möjligheten för någon att köra fast fullständigt på ett problem som en annan lyckas lösa på det första försöket.

På ett positivt vis.

Boom Blox och dess uppföljare Boom Blox: Smash Party är i grund och botten samma spel. Dock känns de mer och mer väsenskilda ju längre tid man spenderar tillsammans med dem.

Det första spelet lägger större fokus på action (även om den i många fall kanske inte ter sig så som man är van att action ter sig) där det andra spelet lägger större fokus på att träna de små grå.

Vidare handlar det första spelet klart mer om att låsa upp saker.

Det är en stor utmaning att överhuvudtaget få tillgång till samtliga nivåer, och att få 100% på sin sparfil (och som följd ha låst upp precis allt som finns att låsa upp, föremål att använda sig av i spelets nivåeditor inkluderade) innebär att man måste bemästra samtliga av spelets sanslösa mängd nivåer till fullo.

Det andra spelet handlar mer om annat.

100% på sin sparfil kan man få rätt snabbt, och istället för att låsa upp saker kan man ta sig an en rad achievements-liknande utmaningar. Helt uppenbart anpassade mer för de som kommer spendera sanslöst många timmar tillsammans med spelet, än de som vill ha extremt specifika utmaningar att ta sig an.

Troligen beror skiftet i fokus de två spelen emellan främst på att uppföljaren låter nivåer skapade i spelets medföljande nivåeditor simpelt delas med andra spelare över internet.

Faktum är att det är förvånande simpelt att dela med sig, och ta del, av varandras kreationer. Simplare än man är van vid i Wii-sammanhang, framförallt, till den grad att det borde agera måttståck för andra som försökt sig på att inkludera liknande funktioner i spelen de skapar.

Det känns inte lönt att försöka hävda att endera spel är bättre av anledning x eller y, det är känslan som styr.

De kompletterar oavsett varandra på ett fullständigt utmärkt vis.

Ej heller har jag någon finurlig återkoppling att göra till bloggens inledande godisköpsberättelse. Inte i högre utsträckning än att jag alltid kommer att tänka på den (vet inte varför) när jag spelar dessa spel.

Boom Blox och Boom Blox: Smash Party är för övrigt två av de spel till Wii som på absolut bästa tänkbara vis demonstrerar rörelsekänslighetens potential. Innan Sony släppte sitt Move var spelen inte bara exklusiva i praktiken utan även i teorin. Det hade inte varit tekniskt möjligt att släppa dessa spel till något annat än Wii.

Dock, nu när det blivit tekniskt möjligt kan jag inte låta bli att hoppas att Boom Blox som varumärke får leva vidare i sammanhang där det skulle kunna göra sig ännu bättre än vad det redan gör.

Till Playstation 3, exempelvis.

Boom Blox

Boom Blox: Smash Party

BONUS!

ORIGINALRECENSIONEN AV BOOM BLOX: SMASH PARTY FRÅN GAMEPLAYER.SE:

Detta inlägg publicerades ursprungligen på Gameplayer.se, 2009/06/09.

Vare sig man uppskattar Electronic Arts eller ej är det svårt att förneka att det är ett företag som rört upp känslor hos många under årens lopp. Det har nu gått ganska precis ett år sedan det smått hyllade Boom Blox släpptes till Wii och med tanke på att uppföljaren redan letat sig ut i butikerna är det nog därför lätt för vissa att resonera som så att Electronic Arts + uppföljare + hyfsat kort utvecklingstid = oengagerat varumärkesmjölkande för snabba pengar. Men de som landat i det resonemanget, som följd av de känslor de har gentemot företaget, får faktiskt lov att backa. Åtminstone denna gång.

Vid en första anblick ter sig det mesta likt. Potpurrin av Jenga, Domino, poängjagande, massförstörelse samt ren och skär underhållning är intakt. Precis som senast är det en upplevelse som lämpar sig lika väl för den mest nitiske kärnspelaren som för hela familjen Svensson. Vill man slita blod svett och tårar för att fixa guldmedalj på spelets enorma utbud av nivåer går det lika bra som att partyspela i en timme eller två. EA har till och med passat på att slänga in ett par achievements på ett hörn, som lär stjäla mer än nådigt med tid av den dedikerade.

Vid en andra anblick märker man att det faktiskt tillkommit en hel del nyheter utöver redan nämnda achievements. Nya blockiga karaktärer samsas med nya föremål som används för att interagera med nivåerna, likväl som nivåerna i sig innehåller nya block som hjälper till att göra upplevelsen klart mer dynamisk. Som om inte det vore nog har upplevelsen både dykt ned under vattenytan och letat sig ut i den tyngdlösa rymden. I båda fallen får den erkänt stabila fysikmotorn nya tillfällen att visa vad den går för och någonstans där i slutändan är det den vi har att tacka för att Boom Blox-spelen är så underhållande som de faktiskt är.

Sedan skall man såklart inte underskatta den dragningskraft lekandet och lärandet kan ha i rätt sammanhang. Här handlar det lika mycket om intressanta fysikexperiment som det handlar om friheten att inte vara låst till att klara en viss bana på ett visst förutbestämt sätt. En förutsättning för att kunna nå de där eftertraktade guldmedaljerna på samtliga nivåer är förmågan att våga tänka utanför ramarna. Bara för att en nivå ger sken av att den skall lösas på ett visst sätt behöver det sättet inte alls vara det optimala och nöjer man sig inte med de nivåer Smash Party (känt som Bash Party på annat håll) har att erbjuda finns där en rad alternativ.

Exempelvis kan man skapa sig ett par egna nivåer. Må så vara att nivåeditorn tar ett tag att bekanta sig med, även om man följer de instruktioner och övningar som finns tillgängliga, men tar man sig över den initiala tröskeln finns det gott om utrymme för den tänkande att vara kreativ. Alternativet är att vända sig till andras kreationer. Nivåer som folk över hela världen har skapat ligger aldrig längre bort än ett Internetuppkopplad Wii och en knapptryckning och det är en klar förbättring sedan senast.

Tyvärr är dock inte Boom Blox: Smash Party helt fritt från missar värda att nämna. Det kanske mest påtagliga exemplet, utöver den parantes som de dåligt PAL:ifierade filmsnuttarna utgör, är att poängräkningen i vissa givna situationer ballar ur fullständigt. Som när kedjereaktioner man satt igång inte får en chans att avslutas ordentligt, varpå man kan stå där med poäng som borde räcka till en guldmedalj men ändå tvingas spela om nivån. Inte hela världen, man får försöka igen, men energin man spenderar på att bli irriterad hade kunnat användas till något klart mer givande. Exempelvis till att ensam försöka sig på spelets co-op nivåer med en wiimote i varje hand. Kräver sin lilla dos av väl utvecklad simultanförmåga, visserligen, men det må väl så vara.

PLUS: Casual eller hardcore, det spelar ingen roll - här finns något för alla. Varierat, inspirerande och sprängfyllt med innehåll.

MINUS: De korta filmsekvenserna är inte av ypperlig kvalité och när poängräkningen ballar ur är det lätt att bli förbannad på allvar.

BETYG: En uppföljare som gör allting rätt, nästan.