Leger vs. Wonder Boy in Monster Land (Amiga)

Åtminstone soundtracket tycks vara relativt intakt, sånär som på viss burkighet och avsaknad av en del stämmor. Det känns liksom inte lika snärtigt, men alla klassiska melodier som sedan 80-talets andra hälft gått på rundgång i skallen dyker upp i de sammanhang de bör göra så.

Men jag är inte förvånad.

David Whittaker brukar kunna sin skit.

Sedan ser det rätt trevligt ut.

Inte som om de gjort om all grafik från grunden, som om det skulle vara en visuell tolkning av arkadoriginalet. Det är väldigt bekant, fast med en hel del små detaljer som skiljer sig åt om man börjar studera saker och ting under lupp.

Tror att en stor del av problemet här är att jag spelat sönder Master System-versionen. Det är troligen det spel i serien jag spelat flest gånger, spenderat mest tid tillsammans med, så det är helt hopplöst för mig att inte gå jämförande med just den versionen; En version som i vissa avseenden är mindre lik arkadoriginalet än vad denna Amiga-version är.

Master System-versionen saknar exempelvis de gråa ramarna runt skärmen där all action utspelar sig.

Men.

Som om jag skulle bry mig.

När allt det övriga känns så... rätt.

Wonder Boy in Monster Land borde göra sig bra på Amiga, men det är ett helvete att spela på grund av den BEDRÖVLIGA bilduppdateringen.

När ett spel som redan i dess ursprungsversion känns aningen sladdrig, som inte sällan slänger en in i situationer där man tar skada och börjar studsa runt mellan fiender samtidigt som man kämpar febrilt för att ta sig bort från studsandet, har såhär låg bilduppdatering katastrofala följder.

Precisionshopp blir frustrerande.

Att svinga sitt svärd in i mobila fiender blir frustrerande.

Allt blir frustrerande.

Det här skall ju vara engagerande underhållning från första stund.

Det skall kännas som att man kastar sig in i en resa man inte vet hur den kommer att sluta, där mängden pengar man hittar och de beslut man fattar vad gäller inköp av utrustning skapar olika förutsättningar för framgång.

Där det sidospår av föremålsutbyten mellan karaktärer som gömmer sig bakom hemliga dörrar, föremål att använda på specifika platser för minst lika specifika resultat, i ett slutskede kan underlätta på ett av två olika vis.

Men det faller liksom platt när allt känns otight och framstressat, som en skitprodukt för en marknad som inte bryr sig om kvalitén på presentationen så länge som ytan vid en första anblick tycks någorlunda lik det arkadoriginal man vill kränga till en soffsittande publik.

Och när det där sidospåret tappar dess relevans då ett av de två alternativ man ställs inför upphör att existera då spelets absoluta pre-klimax, det enorma labyrintiska slott som känns som det utgör nästan en tredjedel av spelet, är bortkapat till förmån för en linjär och pisstrist boss rush.

Inte ens sista bossen får förbli intakt, en strid som skall bestå av två faser varav den andra har fått smaka på yxan. En fas som dessutom är av rätt stor relevans för spelets handling.

Det hade absolut inte behövt vara såhär.

Wonder Boy in Monster Land är inte ett nämnvärt krävande spel, och ingenting kan försvara den supersunkiga bilduppdateringen som på egen hand trasar sönder i princip allt det där övriga som ändå finns på plats för att utgöra grunden till en helt okej port sånär som på vissa dumma prioriteringar gjorda gällande innehåll i spelets slutskede.

Och något så dumt som att man måste trycka på mellanslag på tangentbordet när man vill knacka på en dörr.

Trots att man sitter där med en handkontroll i sin hand.

Blir fan förbannad.

Riktigt jävla förbannad.

Skall ni spela Wonder Boy in Monster Land så välj en annan version. Den till Master System. Arkadoriginalet. Versionen till PC Engine. Men absolut inte denna.