Leger vs. After Burner 2 (Amiga)

1987 hade Sega sedan två år tillbaka gått loss rejält med sina Super Scaler-spel. Detta rörde sig om spel som i de absolut flesta fall var mer än problematiska att konvertera till en marknad för hemmabruk som följd av de spriteskalande funktionerna arkadhårdvaran erbjöd men spelkonsolerna och datorerna för hemmabruk saknade.

Att After Burner hade stora problem med att kännas nämnvärt fräscht i valfri version annan än originalditon är inte speciellt förvånande, och vad gäller Amiga-versionen hade jag således inte väntat mig någon annat än en smärre katastrof.

Speciellt då de inte ens lyckades få namnet rätt, Activison, när de 1988 släppte en port av After Burner 2 som gick under namnet After Burner.

Eh.

Det är svårt att förstå att detta After Burner 2, kallat för After Burner, är utvecklat av Argonaut som ett halvt decennium senare tillsammans med Nintendo kom att revolutionerna railshootergenren för folkhemmets tevespelande individer med Star Fox till SNES.

Här får de exakt ingenting rätt överhuvudtaget.

Bortom en titelskärm med det lite väl James Bond-ljudande ledmotivet och det faktum att man kan spela både med musik och ljudeffekter samtidigt finns där inget mer att bry sig i.

Visuellt hade det möjligen kunnat se värre ut, men allt annat faller samman till absolut ingenting av värde överhuvudtaget.

After Burner kontrolleras med handkontroll, mus eller tangentbord, men oavsett hur man väljer att kontrollera spelet är det snudd på okontrollerbart.

Ens stridsflygplan skjuter för glatta livet på eget bevåg, men de "vanliga" skotten tycks inte göra mycket skada på något överhuvudtaget.

Lock on-funktionen kopplad till missilanvändande sköts nästan lika automatiskt, så länge som man får in fiender i ens sikte, men avfyra missilerna får man göra själv.

Kontrollen är oprecis, sladdrig och med en bilduppdatering som är bedrövlig blir det mer eller mindre hopplöst att känna att man har någon direkt kontroll att tala om.

Ibland dör man innan man ens hinner se att en projektil har avfyrats i ens väg, de blinkande lamporna som varnar om bakomliggande fiender tycks knappt fylla någon funktion och hittar man någon form av spelande som tycks fungera, även om det känns som en nödlösning då spelmotorn är så värdelös som den är, är det bara tillfälligt innan ospelbarheten åter tar över och får ens spelrunda att avrundas med ett Game Over.

Activisions Argonaut-utvecklade version av After Burner 2 till Amiga är inget annat än en travesti. Ett ospelbart hopkok av dynga som det är obegripligt att det överhuvudtaget nådde butikshyllorna.

Ett år senare gjorde Sega själva ett nytt försök, då med Weebee Games som utvecklare. Gissningsvis för att reparera den skada Activision och Argonaut gjort för varumärket, men anledningen kanske var en helt annan... jag vet inte.

Har inte testat den senare versionen av After Burner 2, men kan inte tänka mig att den är sämre än denna, även om jag har svårt att tro att den är nämnvärt spelvärd oavsett.