Måste få det sagt.
The Bitmap Brothers må vara en av tidernas mest överskattade utvecklare, men med det menar jag inte att de inte skulle ha producerat några helt fantastiska spel.
Eller åtminstone ett.
Men det är inte riktigt vad jag är ute efter att diskutera i detta nu, utan snarare hur Speedball inte alls förmår leva upp till dess efterföljares goda rykte.
Må vara att det vid en första anblick kan verka rätt komplext, men utan att ha spelat Amiga-versionen, endast tagit del av den via YouTube, är det ändå rätt uppenbart att man kapat bort rätt mycket när det av Mirrorsoft skalats ned till åtta bitar.
En spelplan, två lag med ett par spelare i rörelse och varsin målvakt.
Få fatt på bollhelvetet och kasta den in i motståndarens mål.
Det som gör Speedball lite speciellt är att det på spelplanen finns några studsvänliga runda saker utplacerade, att man kan kasta bollen ut från ett hål i ena sidan av spelplanen och se den dyka upp på andra sidan i ett motsvarande hål samt att man kan plocka upp några tillfälliga uppgraderingar samt "tokens" att använda mellan matcherna för att köpa sig fördelar.
När man drar igång spelet har man tre lag att välja mellan. Samtliga med något fördelaktigt attribut och något mindre fördelaktigt av tre tillgängliga; Skill, stamina och power.
Det handlar bland annat om att ifall man tacklar en motståndare så sänker man deras stamina och blir den nog låg blir de långsamma.
Tillfälliga uppgraderingar kan handla om en boll som förvandlas till ett ostoppbart vapen, att motståndarna fryser på spelplanen och lite annat... under en bestämd tid. Runt tio sekunder, typ.
Mellan matcher kan ihopsamlade "tokens" användas till att muta viktiga personer för fördelar. Förlänga matchtiden, höja ens lags attribut... och så vidare.
Finns en del annat man skulle kunna gå in på, rent spelmekaniska saker, men det känns dock fullständigt lönslöst.
Ett för den ensamme spelaren och ett för två spelare.
Den ensamme spelaren möts inte direkt av någon utmaning att tala om, och allt vad stats och tillfälliga uppgraderingar heter känns lite som utsmyckning man egentligen inte behöver bry sig om.
Bilduppdateringen är skitsunkig, spelet rycker fram, och känslan i att kontrollera en spelare är lika sunkig även den. Oavsett man tacklas, kastar bollen högt eller låg eller försöker göra mål känns det lite slumpartat om man ser den utdelning man önskar.
Trots detta är det sällan något problem att gå vinnande ur en match.
Läget för två spelare har jag inte ens övervägt att spendera någon tid tillsammans med, mycket för att spelmotorn är så oattraktiv som den är.
Det kan inga snygga menyer, ett semi-komplext spelsystem eller häftigt koncept överlag råda bot på.
Speedball är verkligen skittrist att spela.
Om något får väl denna Master System-version göra mig oerhört nyfiken på Amiga-versionen om så bara för att se om dess klart fräschare framtoning ger spelmekaniken där under en chans att blomma ut i något underhållande.
Men, oavsett.
Undvik denna version.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar