Leger vs. Wonder Dog (Amiga)

Wonder Dog är en lättviktsversion av Chuck Rock 2.

Ursprunligen det första spelet släppt av de två till Mega Drive, och Mega CD, med samma motor använd som utgångspunkt i båda fall. Därefter tog Chuck Rock 2 steget till Amiga och med det lades alla förutsättningar som behövdes för att även porta över Wonder Dog.

Samma musiker (Martin Iveson), samma kodare (Dan Scott) och samma Core-återkommande Bob Churchill de två spelen emellan. Några personer som jobbade exklusivt med något av spelen.

Mycket känns så bekant.

Ivesons småfunkiga, Rah Band-ljudande, och tydligen acid jazziga soundtrack gör ungefär lika mycket för detta faktum som grafiken (trots olika grafiker de två spelen emellan) som känns så Core att det hade varit svårt att missta spelet för att vara utgivet av någon annan utgivare.

Vissa objekt tycks till och med vandra mellan spelen såsom förstörbara block och soptunnor, som om det vore samma universum allting utspelar sig i.

En extremt våldsam grottmänniskobebis kontra en studsstjärnekastande Wonder Dog som kan flaxa med sina öron för att hålla sig luftburen lite längre än annars, liksom.

De båda är väl ungefär lika trovärdiga, fast hunden får sägas vara den som saknar den där mer minnesvärda uttrycksfullheten och charmiga framtoningen.

Med det sagt handlar Wonder Dog precis som Chuck Rock om lättsamt plattformande med enda egentliga uddahet de påtalade studsande stjärnorna som agerar vapen i Wonder Dogs fall.

Beroende på hur länge man håller inne knappen, för att samla kraft, studsar de korresponderande högt i höjdled. Vilket naturligtvis får det hela att kännas lite styltigt, klumpigt, när man med syfte att döda försöker interagera med fiender.

Fiender som kan visa sig vara irriterade soptunneruntrotande katter eller stora hundar vars intresse i att slåss torde vara uppenbart när man ser de boxarhandskar de har på sina framtassar.

Väl vän med projektilstudsandet, och med ett konstaterande att fiender dräpta aldrig kommer tillbaka, blir Wonder Dog ett hyfsat långsamt och strategiskt litet plattformsspel.

Inte speciellt svårt, dels då där alltid finns en checkpoint att aktivera när man nått halvvägs genom en nivå och dels för att det är ypperligt frikostigt med hälsoåterställande flaxöron att plocka upp lite här och där.

Mellan varje värld får man en kod, och varje värld avslutas med någon form av boss. Må det så handla om en stor halvtrasig väckarklocka av gammeldags slag eller en enorm förbannad mattant med en kavel i högsta hugg.

Wonder Dog kan "rotera" sig ned genom poröst material för att nå annars onåbara sektioner av nivåer, och lite här och där finns hemliga plattformar, utrymmen och bonusrum att finna. Oftast med inte mer att erbjuda än poäng, men ibland extraliv och annat trevligt.

Det går att plocka upp speciella föremål som synliggör en världs hemliga plattformar som annars är helt osynliga, och letar man runt riktig mycket kan man hitta hela nivåer man under en normal genomspelning inte blir varse om.

Wonder Dog är lite sinnebilden av ett rätt generiskt men välproducerat och underhållande dussinspel.

Det saknar identitet nog för att verkligen sticka ut från mängden, men det har en konsolig attityd som plattformsspel till Amiga ofta tenderar sakna.

Inget jävla runtrännande under tidspress i labyrintiska miljöer för att samla föremål som låser upp vägen vidare.

Nej.

Här är det det faktiska plattformandet, den semi-linjära nivådesignen rent allmänt, och fiendeinteraktionen som står för utmaningen.

Jag gillar det, men golvas inte av det. Dock absolut värt att spela igenom både en och två gånger, och speciellt som ett komplement till Chuck Rock 2 om man vill ha mer av den varan men för stunden spelat sig mätt på vad just det spelet har att erbjuda.