Leger vs. Block Breaker Deluxe (Wii)

Detta inlägg publicerades ursprungligen på Loading.se, 2018/02/06.

Ibland undrar jag exakt var det gick snett.

Återkommande sades det att Wii saknade spel.

Virtual Console marknadsfördes rätt illa här, och att redogöra för vad som dök upp på Wii Ware kändes som något Nintendo fick spelmedia att ansvara för, så det kan jag köpa. Till och med tredjepart slarvade bort många fysiska släpp som följd av ständigt skiftande släppdatum och nedprioriterat pr-arbete.

Man var mer eller mindre tvungen att vara väldigt aktiv i sitt informationssökande som Wii-ägare om man ville blicka bortom Nintendo-horisonten.

Samtidigt tycktes det finnas ett inte helt ovanligt inneboende motstånd mot att bli upplyst.

Som att argument som pekade mot att man faktiskt hade fel i sitt resonemang, att det rådde spelbrist, slogs ned med nya argument som trots att de helt ändrade riktning på diskussionen som fördes sades vara en självklar del i den redan från start.

Att få intrycket av att man inte ville se saker i ett annat ljus var frekvent, och det är en av de där sakerna jag aldrig riktigt fått grepp om. Men som jag försökte, utan framgång.

Block Breaker Deluxe är såklart inte ett bevis för någonting överhuvudtaget vad gäller ovanstående resonerande.

Det är, varken mer eller mindre, en Breakout-klon formad av neonretrokultens era där i trakten av mitten på 00-talet.

Framgångsrikt var det absolut, med över 8 miljoner sålda licenser i mobila sammanhang, men huruvida framgången letade sig vidare till Wii Ware tillåter jag mig för stunden att förhålla mig skeptisk till.

Jag vet inte om det var något som inte attraherade Wii-ägare, eller om Wii-ägare var dåliga på att gå online och shoppa i Wii Shop Channel. Kanske sålde det skitbra, jag hittar ingen information gällande dito, men i min lilla del av världen snubblade jag aldrig över någon jag var i direkt kontakt med som sade sig ha spelat det.

Inte bland vänner och bekanta.

Inte på Loading.

För att vara lite mer precis gällande Loading: Fem gånger ser jag det nämnas, varav fyra är i nyheter kring senaste försäljningstoppen där det huserar i rollen av lanseringstitel till en variant av N-Gage och en i den officiella tråden kring dito.

Om vi bortser från mitt mumlande kring spelet nu då, när jag desperat försöker få rätsida på vad jag eventuellt missat på Wii Ware i samband med att tjänsten skall stängas ned.

Min lilla del av världen, som sagt.

Som den Breakout-klon Block Breaker Deluxe är tänker jag inte få det till att det skulle vara någon form av nödvändighet.

Genren hade sin storhetstid på 80-talet. Det var då som alla dessa miljarders miljoner kloner, speciellt efter det framgångsrika i Taitos Arkanoid, försökte slå sig in på marknaden.

Även om Gamelofts glädje i att det nått 8 miljoner betalande kunder är relevant säger den inte mycket mer i konsolspelares sammanhang än att företaget hittade rätt på de mobila plattformarna.

Det var viktigt, vill jag tro, att hålla isär mobilt spelande och konsolspelande i detta skede... för att det mobila spelandet sågs lite på som pesten av konsolspelare.

Men skit i det för en stund.

Block Breaker Deluxe är väldigt konsoligt, med en kampanj som utspelar sig i en stad med några relevanta platser att besöka. Ställen folk hänger på, klubbar och skit där det spelas disco-influerad musik för den hippa och manliga delen av 80-talsgenerationen som drömmer om Miami Vice och heta brudar med attityd.

Varje ställe erbjuder runt tio nivåer av blocksöndrande spelande, med en boss eller extra knivig bana där i slutet designad av ställets ägare.

För att fläska ut det hela en aning samlar man poäng som kan användas som pengar. Dels för att köpa uppgraderingar och dels för att kunna delta i en viss tävling.

Uppgraderingar som köps må vara permanenta, men ute på spelets nivåer dräller det av dem i diverse olika former.

Magneter som får bollarna man studsar runt att fastna på ens slagträ, hårda bollar som har sönder allt i dess väg, föremål som gör ens slagträ större, mindre eller i värsta fall osynligt. Multiball, såklart, och vapen för att kunna skjuta med ens slagträ och whatnot.

Olika block reagerar på olika vis när de får sig en smäll av en boll. Vissa försvinner, vissa återvänder efter viss tid, vissa innehåller presenter att donera till ställens ägare eller använda för att kunna spela vissa speciella nivåer, vissa exploderar och spränger bort allt i dess närhet, vissa går endast att ha sönder om de blir bollade från ett visst håll.

Sedan går allt rätt galet, ibland, med kortspel, enarmade banditer och tärningar som studsar lite här och var över skärmen i hopp om att nudda varandra och ge utdelning av slag; Det råder inte brist på variation och lekfullhet trots en rätt omfattande skara nivåer.

Det är inte det att Block Breaker Deluxe är först med allt liknande, men det går liksom inte att värja sig för det faktum att det gör väldigt mycket inom ramarna av väldigt lite och att det gör det bra och engagerande på ett i sammanhanget rätt intensivt vis.

Den trötta könsrollsrepresentationen må suga, och musiken även om den är välproducerad och trevlig för discosuktande öron gör föga underverk tillsammans med den i dagsläget rätt uttjatade neondoftande presentationen i övrigt. Aldrig tattigt, produktionen känns tight och robust och seriös, bara aningen målmissande.

Men det funkar, allt funkar bra i dess kontext som bland annat innefattar en mjukvarubegränsning storleksmässigt på 40 MB som allt vad Wii Ware heter kom att dras med förutom när utvecklare hittade sätt att komma runt detta som Nintendo faktiskt godkände.

Matigheten finns där, och med det inkluderat timmarna man kommer spendera med upplevelsen om den uppskattas. Varje misslyckat försök som leder till Game Over kostar en slant och pengar man tänkt spendera på uppgraderingar försvinner gärna snabbare än man kommit över dem; Med en svårighetsgrad som rätt snabbt stegras till rätt höga nivåer är det dock tacksamt att upprepade försök på vissa nivåuppsättningar inte känns helt menlösa tack vare poängsystemet.

Annat som kan störa är kontrollen, som om den tillskrivs styrkorset känns för digital. Att peka på skärmen fungerar mycket bättre, då man samtidigt som man styr sitt slagträ klart mer analogt även sådär som i Super Mario Galaxy kan samla på sig sakerna man ser på skärmen med siktet.

Jag kan inte förneka att jag är lite upp över öronen när det kommer till genren Block Breaker Deluxe representerar. Vill dock tro att det finns mycket mer här än en passion för det grundläggande upplägget, för sida vid sida med många andra alternativ sticker detta ändå ut från mängden med dess kvalitativa produktion och den underhållning som erbjuds.

Block Breaker Deluxe är Gamelofts första spel i vad som kommit att bli en serie. Tyvärr finns dock uppföljarna inte längre tillgängliga via det enda forum jag kunnat nå dem via (App Store, detta jävla aber till konsumentovänliga fanskap), men om Block Breaker Deluxe är lite av en försmak på vad som komma skulle har jag uppenbarligen gått miste om något av klass.

Men det är jag åtminstone inte ensam om, isåfall.