Leger vs. Taito Chase H.Q. (Master System)

Detta inlägg publicerades ursprungligen på Loading.se, 2018/02/03.

Hur funkade det egentligen?

- Asså, har ni sett det där senaste häftiga bilspelet där man jagar brottslingar på vägen?

Var det allt som behövdes?

Efter att ha spelat några dussin gamla Köra inåt i skärmen-bilspel relativt tätt inpå varandra är det två saker som känns intressant att notera.

1. Den grundläggande mallen för spelandet är i princip identisk spelen emellan sånär som på någon liten gimmick som skall få produktionen att sticka ut från mängden.

2. Det är obehagligt att notera hur extremt lite genren tagit ut svängarna över åren, även om det naturligtvis finns ett par uddaheter här och där.

Chase H.Q. är ett i raden av arkadspel från Taitio som utöver att bli en klassiker åtminstone försökte ta steg för att göra något nytt av en olustigt statisk genre i trakten av sent åttiotal.

Idag är det kanske svårt att se att tjuv och polis-inramningen tog något till högre höjder. Konceptet var knappast nytt ens då och speciellt mycket för själva spelet gör det egentligen inte, mer än i våra huvuden som målar upp en lite större helhet av den 8-bitiga verklighet som förmedlas på skärmen.

Ej heller detta med att jaga en skurk i en bil, och fånga densamme genom att upprepade gånger drämma in ens egen bil i skurkens bil till dess att skurken tvingas stanna, känns speciellt innovativt.

Men trendsättande kom det att bli, oavsett.

Och det går liksom inte att förneka det effektiva i upplägget, där varje bana består av två faser. En första fas där man genom att köra redigt och rappt reducerar avståndet till skurken och en andra där man ser till att hålla sig så nära skurken att man kan fånga densamme.

Tre rundor genom fem banor, där det som skiljer dem åt primärt är miljöerna och de hinder som här och där dyker upp på vägen och kanten av dito.

Allt går så snabbt att det aldrig hinner bli riktigt enformigt, och med möjlighet att köpa uppgraderingar mellan varje bana av poäng intjänade vars omfattning speglas av hur effektiv man varit i sitt skurkjagande bryts det eventuellt monotona upp rätt bra.

Ibland dyker vägskäl upp, där det är relevant att svänga rätt för att hålla avståndet till skurken så kort som möjligt, och då och då kör man genom tunnlar som kanske främst agerar skiljevägg mellan en miljö och en annan.

Det är i spelets kontroll och den feedback man får när man kör in i andra bilar och hinder som man finner upplevelsens svagaste sidor. Det säger liksom bara 'klock' och så försvinner den där lådan, bilen eller vad man nu råkar köra in i. Visst tappar man hastighet, men det syns inte så mycket om det är på vägen man håller blicken.

Ej heller detta med att tackla kurvor känns speciellt naturligt, och mycket mer än att släppa på gasen, eventuellt växla ned, och invänta att man återfår ett förlorat grepp finns där ej att göra. Visst går det att få rätsida på vad som förväntas, men det är absolut inte detsamma som att det känns bra i alla lägen.

Sedan stör det att man i vissa situationer tycker sig köra riktigt bra, och knappt ens med hjälp av bruk av förbrukningsbar boost lyckas hålla jämna steg med en skurk varpå tiden rinner ut och man inte riktigt kan förstå hur det kunde gå så snett.

Chase H.Q. sitter, med andra ord, på en del brister även om de är rätt små i det stora hela. Dit får även den inte nämnvärt imponerande grafiska delen av presentationen räknas, och de rätt sunkiga ljud som utgör både effekter och musik; Tur är det att det gulliga tema som, om man så önskar, spelas under körning sätter sig som klister på hjärnan trots trist produktion.

Behållningen ligger således främst i det lättillgängliga och extremt direkta. Att plocka upp spelet och köra en runda eller två innan man går vidare till något annat bara för att återvända i ett senare skede för ännu en runda eller två.

Då erfarenheten av arkadoriginalet är extremt liten är det svårt att säga hur det står sig som port, men som racingspel till Master System hamnar det absolut i kategorin bra med vissa brister.

Det har dock inte så mycket att göra med att det är relativt unikt i dess genre, då det i princip enbart har sällskap av Special Criminal Investigation och Battle Out Run, som det är lätt att konstatera som underhållande att spela.

Charmigt, gulligt och lite sådär.

- Har du sett det där senaste spelet där man kan hoppa ut ur bilen, springa runt och slå färgblinda pensionärer i huvudet med skärbrännare?

- Nä, kan det verkligen vara något?