Leger vs. Special Criminal Investigation (Master System)

Detta inlägg publicerades ursprungligen på Loading.se, 2018/02/04.

Det råder inte någon brist på vilja.

Special Criminal Investigation, tillika Chase H.Q. 2, nöjer sig inte med att göra samma sak en gång till utan går hårt in för att evolvera på de flesta av tänkbara plan.

Ut genom rutan lutar han sig med en pistol i sin hand, när han skjuter mot andra fordon och dess förare, samtidigt som hans partner rattar runt efter bästa förmåga.

Fanskap på motorcyklar kastar molotov cocktails, helikoptrar går ned mot vägen och skjuter satan, vägen blir bred som fan och delar sig på mitten, branta kanter riskerar få slarviga förare att falla mot en säker död och tungt artilleri droppas från himlen för att plockas upp och nyttjas vid lämpligt tillfälle när någon form av vägstrid av större slag tar vid.

Även soundtracket har fått sig en ordentlig uppgradering, från någon enstaka melodi till en låt dedikerad var och en av spelets sex banor, regelrätt bossmusik, musik som spelas under mellanakter och dylikt.

Första nivåns tema svänger, så även andras dito.

Under bästa tänkbara omständigheter hade Special Criminal Investigation kunnat vara den där träffsäkra uppföljaren som gjorde allt rätt som föregångaren gjorde fel.

Och, som det faller sig så gör S.C.I. faktiskt mycket rätt som Chase H.Q. gjorde fel... fast tyvärr gör det även fel där Chase H.Q. gjorde rätt och lämnar vissa tveksamheter helt orörda sedan senast.

Kontrollen är fortfarande av det lite lätt upplevt sladdrigare slag, delvis som följd av en inneboende seghet som även om den inte närmar sig den i katastrofala Out Run Europa är fullt tillräcklig för att få spelet att kännas trögare än vad det borde göra.

Vapen som avfyras har projektiler som ter sig sådär underligt som de gör i Fire and Forget 2, där de traverserar på skärmen som om det vore en vertikal shmup man spelar när det i själva verket är ett racingspel som erbjuder vägar som är allt annat än raka.

Uppgraderingssystemet är helt bortblåst.

Kvar finns endast ett låst antal boosts på varje bana att nyttja.

Och så har något hänt med svårighetsgraden, som visserligen inte blir pinsamt låg men väl så låg att jag i samband med mitt andra försök tar mig hela vägen till spelets upplösning där jag tyvärr råkar fronta en kaktus, få snurr och se tiden ta slut.

Rent praktiskt innebär det att en dotter som skall hållas vid liv går i tusen bitar när en bomb exploderar, men det är föga handlingen som gör spelvärdheten.

Special Criminal Investigation är precis som Chase H.Q. ett spel som gör ungefär lika mycket rätt som det gör fel samtidigt som det lyckas hålla sig på rätt sida av gränsen mellan bra och dåligt. Teoretiskt sett är det onekligen mer intressant än dess föregångare, men det är svårt att skaka av sig känslan av att det vill mer än vad det förmår få hårdvaran att leverera.

Vilket, naturligtvis, får potentiell tidlöshet att få sig en törn i ett rent praktiskt perspektiv.

Special Criminal Investigation får ändå sägas vara... bra; Ett spel av sitt slag, än mer så än den redan hyfsat unika föregångaren vars direkta konkurrenter Battle Out Run och Fire and Forget 2 fick en ojämn strid att utspela sig.

Bra.

Men det borde ha varit bättre.