Leger vs. Hyperdome (Amiga)

Hyperdome är ännu ett i raden av spel till Amiga jag knappt var medveten om att jag hade i min ägo.

Likt nyligen spelade Phantom Fighter visade det sig vara ett obskyrt shmup från 1989 ihopsnickrat av en utvecklare jag aldrig hört talas om och ännu en gång förstår jag varför det här inte är något folk lagt på minnet.

Microwish, som utvecklaren heter, släppte tydligen åtta spel till Amiga, varav åtminstone tre är bekanta i andra versioner; Halvkända rymdskjutaren Zynaps till Commodore 64 samt Ikari Warriors och dess uppföljare som var en av SNKs första riktigt stora framgångar till spel.

Om kvalitén på berörda portar till Amiga ligger i linje med kvalitén på Hyperdome bådar det dock inte speciellt gott.

Någonstans får det väl ändå säga att grunden till ett åtminstone spelbart shmup finns på plats, med ett uppgraderingssystem i Gradius-anda där man kan snabba upp sitt skett, skjuta snabbare och göra så med fetare och alternativa vapen. Man kan även aktivera en sköld samt få sig en liten hjälpreda som flyger bredvid ens skepp och skjuter när man själv skjuter.

Dessutom har nivåerna faktiska miljöer att flyga runt i som inte endast består av bakgrunder (här med lite halvmysiga parallaxscrollande effekter) utan även objekt att undvika att flyga in i, och varje nivå avslutas med en boss.

Tyvärr säger det inte så mycket om den faktiska spelbarheten som är, i princip, obefintlig.

Nivåerna scrollar rätt snabbt, allt har en storblockig och allmänt fyrkantig framtoning som får det mesta att kännas klaustrofobiskt och fiender dyker upp från alla skärmens kanter och skjuter helvilt; Det är hopplöst att försöka hitta platser där man har någorlunda goda chanser att reagera på vad som händer och sker.

Och allt är så bedrövligt generiskt presenterat.

Färgmässigt monotont, som om det vore uppskalat från ett 8-bitarsoriginal till Commodore 64 där man haft problem med att hushålla med den datorns sexton tillgängliga färger.

Fiender är totalt intetsägande, nivåer uselt designade, bossar skiljer sig enbart utseendemässigt åt, uppgraderingssystemet är pisstrist och en sådan sak som att man måste trycka på mellanslagstangenten för att aktivera en uppgradering gör ett redan hopplöst svårt spel i princip ospelbart.

Ljudeffekter är irriterande, musiken obefintlig sånär som på en truddelutt som spelas på titelskärmen och när allt är över (andra halvan av spelet är mer eller mindre en färgmässigt skiftad repris av första halvan) möts man av ett CONGRATULATIONS med ett efterföljande GAME OVER.

Det kan jag säga eftersom jag testade att aktivera ett odödlighetsfusk för att se allt det där bortom spelets första nivå som jag med nöd och näppe lyckades ta mig genom efter mycket oändligt trist möda.

Finns absolut ingenting av värde att finna i Hyperdome.

Till och med usla (men snygga) Phantom Fighter erbjuder mer underhållning än detta, vilket betyder att Hyperdome torde vara det absolut sämsta shmup jag spelat till Amiga.

Direkt pinsamt.

Obegripligt att detta överhuvudtaget letade sig ut på marknaden.