Tetris är en instutition av evigheten, alltid närvarande i en eller annan form.
Så länge man har någon form av hårdvara på vilken man kan underhålla sig med interaktiv och digital dito kan man räkna med att finna Tetris.
Tetris spelas till och med på skyskrapors fasader, har jag hört.
Att argumentera för att Tetris Plus är en nödvändighet tänker jag således inte göra.
Tetris Plus kostar pengar, och spela kvalitativt Tetris gör man med lätthet gratis.
Det handlar väl snarare om att Tetris Plus är en mycket trevlig version av Tetris möjlig att spela på Saturn, om man nu vill spela Tetris på Saturn.
Ligger i dess flertalet spellägen, gör den. Attraktionen.
En variant av klassiskt Tetris där rader eliminerade, likväl som tid spenderad, påverkar en stapel som i sin tur påverkar hastigheten på spelomgången.
Ett äventyrsläge, beståendes av 100 nivåer man tar sig an under tidspress. De är utspridda på fem olika platser innehållande 20 nivåer vardera. Fyra platser är tillgängliga från start, men den femte tillika svåraste dyker upp först när övriga platser är besökta och bemästrade.
Då Tetris är så lättillgängligt krävs det att där finns en tvist, någon form av gimmick eller ett exklusivt regelverk som motiverar en kommersiell produkt; I Tetris Plus är det först och främst i äventyrsläget man finner just detta.
Runt på spelplanen springer en liten skattletande professor och enda sättet att klara en nivå är att få honom att nå marken huserandes under Tetris-blocken.
Hamnar professorn under block klättrar han upp på dem.
Att eliminera rader blir således inte ett mål i sig, och med nivåer designade på allsköns olika vis ligger hjärnknullandet inte sällan nära till hands.
Ibland räcker det med att placera block så att professorn kan klättra upp ur en grop han befinner sig. Ibland krävs det att man under extrem tidspress jobbar bort i princip en hel spelplan sprängfylld med för radbyggande olämpligt placerade block.
Där finns en tacksam drop in-attityd till att spela med en vän. Närhelst under äventyrsläget gång, likväl som när det spelas "vanligt" Tetris, kan ytterligare en spelare hoppa in och spela oberoende av den första spelaren.
I äventyrsläget kan man befinna sig på olika nivåer på en och samma gång, och vill man gå huvud mot huvud vänder man sig till det mer renodlade Vs-läget där man genom att spela effektivt belastar sin motståndare med rader av Tetris-block som dyker upp nedtill på spelplanen.
Och så kan man, lite lätt oväntat, designa sina egna nivåer.
Tetris Plus är dock inte världens vackraste historia.
Det finns en viss mysig Pang-attityd, vad gäller små illustrationer på professorn och hans medhjälpare, men inramningen överlag andas lågbudget.
Soundtracket är dock faktiskt värt att lyfta fram som klart intressantare än vad det egentligen borde vara; Melodier och kompositioner överlag som känns som de flörtar med allsköns bekanta alster växer sakta fram till en helhet som är framme och nosar på de där intensiva och äventyrliga produktionerna signerade Falcom Sound Team.
Ys, liksom.
Så, visst.
Där finns en attraktion här, och den växer sig kanske som starkast framåt äventyrslägets slutskede med nivåer så påfrestande att jag har svårt att hålla borta argumentationen om att slumpen spelar en på tok för avgörande roll vad gäller detta med att lyckas eller misslyckas.
Men det känns alltid fullt möjligt.
Som att nästa gång är gången då det kommer gå vägen.
Och plötsligt så börjar tankarna dras till Peggle och allsköns liknande fantastiskheter.
Sedan till Tengens tolkning av Tetris till NES och allt det den gjorde för sin tid som fick Nintendos egna tolkning att stå i någon form av skamvrå, och då faller plötsligt allt i lite av ett annat ljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar