Leger vs. Plotting (Amiga)

Oavsett vi snackar Plotting (även känt som Flipull) eller Puzznic är det NES-versionerna som satt sina spår hos mig. I fallet Puzznic troligen främst för det där nya spelläget Gravnic som samtliga övriga versioner saknar.

Så.

När jag tog mig an de två spelen till Amiga, då i form av mer direkta arkadportar, kändes de lite... arkadiga. Som i att de saknade den där konsolanpassningen jag ofta uppskattar när arkadspel letar sig in i hemmet.

Det är inte det att Plotting saknar spellägen.

Det går utmärkt att spela på egen hand likväl som tillsammans med någon. Man kan, om man vill, snickra ihop egna nivåer att spela eller dela med sig av. Det finns ett Challenge-läge att tillgå, för de där lite rappare inte så tidskrävande omgångarna.

Problemet ligger snarare i att det är väldigt lätt att tröttna på själva grundkonceptet, som inte alls känns lika tidlöst som, säg, Tetris.

Som en orange slemklump, blob, eller vad man nu är får man ett block med en symbol på. Detta block kan man vågrätt kasta iväg mot en uppsättning block vilka man skall få ned i antal till det krav som ställs på berörd nivå.

Varje block man kommer i kontakt med, block som har samma symbol som det man precis kastat, försvinner och det block man kastat ersätts därefter med det block som blev kastets slutdestination.

Mer komplicerat än att man kan använda sig av block och rör i luften för att justera sin lodräta destination blir det liksom aldrig, men däremot gäller det att planera ett par drag framåt så man inte står där med ett block vars symbol inte finns tillgänglig, eller nåbar, på själva spelplanen... för då får man göra ett nytt försök, eller om ens försök är slut, se ett Game Over pryda skärmen.

Låter det krångligt?

Det är det inte.

Men efter ett par underhållande rundor, ensam eller spelandes med en vän (eller ovän), är det lätt att lägga ifrån sig Plotting utan något nämnvärt sug att plocka upp det igen.

Det händer liksom inte så mycket när man spelar. Det är inte så att det blir speciellt mycket svårare ju fler nivåer man klarat, det är mest det att man måste få bort allt fler block från spelplanen, så det saknas dynamik.

Och så känns allt rätt litet.

Spelar man Plotting till NES, där känt som Flipull, är grafiken stor och mysig och den ensamme spelaren behöver inte se 50% av skärmen stå oanvänd.

Verkar som att det även finns arkadversioner av spelet som ser ut så, men jag har inte riktigt fått grepp om hur det ligger till på den fronten.

Som arkadport betraktad är dock Plotting lyckad, och gillar man själva upplägget finns det i princip ingenting att störa sig på rent tekniskt.

Allt känns väldigt proffsigt presenterat.

Men det hade absolut inte skadat med något lite... öh... extra. Som Puzznics Gravnic-läge till NES. Ett spelläge som lägger all fokus på smart designade pusselnivåer, och inte bara skärm efter skärm med samma lika fast i olika varianter.

Dynamik, som sagt.

Ja, dynamik är vad som saknas för att Plotting skall nå de där högre höjderna, och inte bara kännas som en bra version av ett bra arkadigt pusselspel.