Jag tror inte att historien hade behövt utspela sig nämnvärt annorlunda för att folks åsikter skulle te sig radikalt annorlunda idag.
Åsikter har en tendens att växa sig större än vad de egentligen är; Det tycks liksom finnas en inneboende ovilja att ifrågasätta sig själv och varför man tycker si eller så och med hjälp av detta konstant omforma jaget till något närmare en innerlighet än den tacksamma fasad man målar upp för att det är bekvämast så.
Inte för en sekund tänker jag mig att folk överlag hade föredragit Master System-versionen av Wonder Boy 3: The Dragon's Trap, exempelvis, ifall PC-Engine hade blivit en hit och Dragon's Curse, som är en 16-bitarsvariant av The Dragon's Trap, varit klart mer lättillgängligt när det var aktuellt på marknaden.
Vad gäller Wonder Boy in Monster World, uppföljaren till The Dragon's Trap, blir detta med åsikter om möjligt än mer värt att fundera över.
Till Master System släpptes det här först 1993, i trakten av ett år efter att det gjort sin debut på Mega Drive.
Nedskalat från 16 till 8 bitar var det kanske främst till ytan förvånansvärt likt dess ursprung, men började man peta på detaljer rasade den fasaden rätt snabbt samman.
Flera grottor hade kapats bort, soundtracket var inte alls lika omfattande, alla svärd tycktes ha en extremt kort räckvidd, fiender liksom teleporterades en bit bakåt när de blev träffade och viss nivå- och bossmässig design tog sig större friheter än vad som kanske kändes nödvändigt.
Som om jag spelade det när det var nytt, vilket jag inte gjorde.
Jag bara låtsas att det var såhär folk upplevde det, för jag tänker mig att jag hade resonerat på ett liknande vis. Och ute på nätet, där ser jag kommentarer i överflöd som tycks göra gällande att denna version av Wonder Boy in Monster World är rätt mycket skit.
Målar upp ett alternativt scenario.
Säg att Master System-versionen var den första, och att den till Mega Drive var en ny version med uppdaterad grafik, nya grottor, medhjälpare med artificiell intelligens och vissa justeringar gjorda för en aningen mer tacksam upplevelse.
Då hade Wonder Boy in Monster World till Master System först och främst varit att jämföra med The Dragon's Trap, och då blir saken genast något av en annan.
Monster Worlds grafik är helt galet färgglad och detaljrik, och rent tekniskt är det svårt att närma sig ett endaste spel till konsolen som kommer lika nära att agera grafisk brygga mellan de två generationerna av bitar.
Där The Dragon's Trap har en scroll som får ögonen att blöda flyter Monster World på supermjukt i 60 bilder i sekunden och håller ett högre tempo överlag som passar dess snudd på nivåbaserade upplägg bättre än dito i föregångaren.
Tänker mig att kritiken främst hade handlat om avsaknaden av möjligheten att förvandla sig till diverse, och att den feedback som ges när man framgångsrikt attackerar fiender, framförallt bossar, inte matchar den i The Dragon's Trap på tydlighetsfronten.
Att glömma skräcken när man inser att spelet jobbar med ett kodsystem för sparande, tror jag få hade gjort oavsett och dock.
45 jävla tecken, och ett endaste felskriv så går allt åt satan. Underhållning på hög nivå, liksom.
Sedan går det inte att förneka att Monster World är väldigt kort, extremt lätt och en i samtliga avseenden klart mer strömlinjeformad resa än den i The Dragon's Trap.
Men de flesta ingredienser till ett lyckat Metroidvania finns ändå här.
En inledningsvis rätt stängd värld som öppnar upp sig allt mer desto fler föremål och färdigheter man kommer över, ett soundtrack värt att lägga på minnet, härlig grafik och stabil kontroll, städer och butiker, lättsam dialog och en äventyrlig känsla.
För att inte tala om en ständig vibb av progression.
Det går dock inte att understryka nog hur extremt rappt och kort Wonder Boy in Monster World faktiskt är.
Att förvänta sig en resa längre än, säg, två timmar förutsatt att man inte schabblar redigt någonstans längs vägen är rätt menlöst även om man har som plan att grinda sig till all utrustning och alla föremål.
Dessutom slår den extremt låga utmaningen över till att frånta mig all känsla av att ha presterat.
Inte för att lätta spel per automatik blir dåliga, men i detta specifika fall har jag svårt att se hur någon form av utmaning hade skadat upplevelsen.
Högre utmaning hade förlängt speltiden och gett spelet en tyngd det i nuläget saknar som The Dragon's Trap erbjuder från, nästan, första stund.
Istället tar sig Monster World aldrig längre än de inledande minuterna i The Dragon's Trap som lättsamt repriserar slutet av Monster Land med den ökända striden med Meka Dragon efter att ha traverserat det slott dito huserar i.
Synd.
För... mycket mer än så, tillsammans med några smärre finjusteringar av kollisionsdetektionen och den feedback fiender ger när man interagerar med dem, tycker jag inte hade behövts för att ge Wonder Boy in Monster World en relevant plats vid sidan av The Dragon's Trap.
Nu stannar det vid att vara ett riktigt tight, snorsnyggt och trevligt litet plattformsäventyr som i kontexten Master System snudd på briljerar men i skuggan av originalet till Mega Drive inte fyller någon direkt funktion.
Men.
Imponerad, det måste jag ändå säga mig vara.
Imponerad som fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar