Denna text är ursprungligen publicerad som en del i bloggserien 52™.
Morsan satte liksom en standard under 80-talet.
Må så vara att konsolerna ständigt befann sig i riskzonen för att flyga i golvet, men det innerliga sveket från min sida var att ständigt påpeka den överdrivna entusiasmen.
Det var aldrig jag som dominerade Super Mario Bros. Inte under de första åren. Det var kära mor, och det gjordes med en obegriplig iver vilken yttrade sig i att alla hopp, alla inbromsanden och jag vet inte vad manifesterades i en handkontroll som var precis all over the place.
Visst lyckades konsolerna klara sig, på något mirakulöst vis, men när Nintendo tryckte upp varningstexter i ansiktet på folk som hade planer på att ge sig i kast med en wiimote kändes det som att de var närmare 20 år för sent ute.
Skadan var redan skedd.
Året var sena 2007 och Gameplayer.se hade precis publicerat en lista över 2007 års bästa spel.
Kan inte direkt påstå att jag hängde med i svängarna i alla lägen, men på något jäkla vänster lyckades jag vara med och påverka en av kategorierna (men, nej, jag var absolut inte ensam i min åsikt).
Årets racingspel: Excite Truck.
Försök känna smaken av den karamellen i din mun en liten stund, och notera därefter att detta var samma år som Colin McRae: Dirt, Forza Motorsport 2, Motorstorm och Project Gotham Racing 4 slogs om spelarnas gunst.
Givetvis lät inte reaktionerna vänta på sig, men det blev aldrig tal om någon skitstorm även om ett par protester hördes likväl som ett par ögonbryn höjdes.
Står fast vid min åsikt än idag.
Det må så vara att det tog närmare 20 år.
Sittandes i en soffa stirrandes på en enorm projektorduk var det här något helt olikt allt annat jag upplevt. Fast sittandes är inte speciellt mycket av en sanning. Lutandes, halvståendes, skrikandes och svettandes kunde det hela lika gärna ha slutat i en hjärtattack.
Inte ofta det händer, men när det väl gör det vill man gärna hävda saker som att man fått en uppenbarelse om mediets faktiska potential.
Hur man blir ett med spelet.
När interaktionen når nästa nivå, som följd av kontrollmetoden, och i detta specifika fall uppbackat av den mest sanslösa känsla av hastighet jag fått äran att bekanta mig med.
Vi kände alla precis likadant.
Mer än så behövdes aldrig för att be om ursäkt.
Morsan hade givetvis rätt hela vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar