Leger vs. Shanghai (Master System)

Shanghai bygger på ett i grunden oerhört simpelt koncept.

144 brickor, sådana man normalt sett ser användas i kinesiska Mahjong, skall bort från spelplanen. Och bort får man dessa brickor genom att para ihop dem två och två.

Själva knorren, för det finns såklart en sådan, är att brickorna ligger på varandra i lager, i ett mönster, som bildar vad som sägs vara en drake.

Om en bricka ligger under en annan bricka så är den inte fri. En bricka är ej heller fri om den ligger horisontalt inklämd mellan två brickor.

Komplicerat?

Inte speciellt.



Rent tekniskt sett skulle detta gå utmärkt att spela i den riktiga världen med fysiska Mahjong-brickor och sådär. Men det skulle vara ruskigt jobbigt att bygga upp "draken" gång på gång.

Så det gör sig liksom bäst i digitalt format, där det usprungligen utvecklades av en viss Brodie Lockard (jag vet inte vem det är, men det låter så bildat att skriva ut namnet att jag väljer att göra det trots min oinsatthet).

Activision var de som kom att ge ut spelet, och över åren har det nått ut till alla möjliga tänkbara format där det sålt över en halv miljon exemplar.

Amiga.
Amstrad CPC.
Apple II.
Apple IIGS.
Atari 8-bit.
Atari Lynx.
Atari ST.
Commodore 64.
Game Boy.
Mac OS.
MS-DOS.
MSX.
Nintendo Entertainment System.
Sega Master System.
TRS-80 CoCo.
TurboGrafx-16.

Listan är givetvis plockad från Wikipedia.



Och det är lika givetvis Master System-versionen jag spelat (och jag tror Sega fick rättigheterna till denna version, för Activision ser man inte skymten av någonstans).

Rätt så barskrapad version, egentligen.

Tre olika spellägen: För den ensamme spelaren, för två spelare på samma spelplan (man turas om att plocka bort brickor) samt för fler spelare än så.

Det erbjuds tre olika truddeluttar som kan sätta toner till upplevelsen och de är samtliga softa att lyssna till. Rätt minnesvärda, rentav.

Där finns även lite diverse hjälpfunktioner och sådär.

Behövs inte mer än så.

Det finns en rad uppföljare till diverse olika format som fläskar ut konceptet i varierande grad. Ibland känns det lyckat. Ibland inte. Det grundläggande konceptet är dock så pass stabilt att det skall mycket till innan man har sönder det.

Konsekvensen av detta blir naturligtvis att jag får lite svårt att rekommendera Master System-versionen, eftersom Shanghai finns så pass lättillgängligt i dagsläget för de som lever i samtiden vad gäller spel.



Men.

Samtidigt har jag inte alls svårt att rekommendera denna version.

Pusselspel till Master System råder det brist på, och Shanghai gör sin sak väldigt bra och det är underhållande att spela.

Ibland behövs det faktiskt inte mer än så.