Må så vara att Master System levde vidare i Brasilien, men här i väst var konsolen inte precis vad man skulle kalla för het på marknaden när vi hade nått 1994.
När Playstation 2 levde vidare trots att den var död, och Wii fortfarande gör detsamma (det kommer ett nytt exklusivt Skylanders-spel till Wii inom kort, och vi har sett sportspel släppas till Wii utan att för den skull nå Wii U och nya delar i Just Dance-serien fortsatte sälja multum trots att folk menade på att konsolen var övergiven sedan länge) så är det svårt att hävda att Master System gjorde detsamma.
Förutom i Brasilien, som jag redan påtalat.
Det är därför där finns portar av Dynamite Headdy, Baku Baku och lite annat smått och gott till Master System.
Disney's Aladdin förblir därför, för mig, lite av ett mysterium. 1994, liksom, vem brydde sig om Master System då, här i väst?
Och det är inte det underligaste.
Det underligaste är att Disney's Aladdin är så fruktansvärt välproducerat att det känns snudd på orimligt med hänsyn till omständigheterna.
Redan på spelets första nivå möts man av vad som ser ut att vara en renodlad 3D-effekt där husväggar i bakgrunden byter perspektiv i takt med att skärmen i högt tempo förflyttar sig i sidled. Vissa scener konkurrerar utan problem med sådant man tidigt såg till Mega Drive. Hyfsat långa mellansekvenser, förvisso sällan mer imponerande än de man finner i exempelvis Sunsofts Gremlins 2: The New Batch till NES, för handlingen framåt och allt känns så väldigt välpaketerat och genomarbetat att spelet kommer långt enbart på dessa faktum.
I grund och botten är Aladdin dock sällan mer än ett konservativt och klassiskt plattformsspel, som växlar mellan regelrätta plattformsnivåer och endless runner-liknande sekvenser. Och det har såklart inte en chans att mäta sig med det Mega Drive-spel som fick en hel spelvärld att tappa hakan, men det behöver det ej heller ha.
Aladdin är först och främst ett praktexempel på hur rätt det kan bli när man faktiskt ser till att vårda den licens man har tillgång till och även om man inte satsar på att uppfinna hjulet ser till att låta det man repriserar från andra sammanhang hålla väldigt hög klass.
Hatten av, för Aladdin. Det hade jag aldrig trott, att det skulle övertyga mig till denna grad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar