Det vill så gärna, men det förmår verkligen inte.
Är det så att man har något att säga så märks det oftast.
Inramningen är det i sig inget fel på; Ett litet audiovisuellt paket av hyfsat hög klass. Faller gör det primärt på det faktum att de pussel och actionsekvenser som erbjuds är monotona, finesslösa och allmänt oinspirerade.
Upplevelsens fem olika kapitel är verkligen fem olika åtaganden man gör som spelare. Hjärnbry. Två olika runner-sekvenser. Splittrat, och utan ett högre värde. Och det är väl därför det känns så menlöst.
Som fem olika små utkast som på var håll kunnat utgöra grunden till fem små spel, men här aldrig känns som mer än fem små smakprov på något som aldrig blir mer än så.
Fast, jag ljuger lite.
Två av dessa smakprov håller på i vad som känns som en oändlighet, med en grad av variation under denna evighet som inte blir större än de inledande ackorden på valfri kommersradiohit.
Men, för all del.
De minuter det varar är inte minutrar jag har ont av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar