onsdag 10 augusti 2016

Leger vs. Gravimaze (iPhone)




Denna recension är ursprungligen publicerad på Loading.se.

Vänner av spelläget Gravnic, i gamla hederliga Puzznic till NES, bör ta sig en titt. Vänner av pusselspel i allmänhet bör göra detsamma. Det är en åsikt jag baserar på min lilla lista över vad som gör ett pusselspel värt.

Listan ser ut såhär:

1. "Bara en nivå till"



En känsla klart påtalig under större delen av tiden spenderad tillsammans med Gravimaze. Vi kan även addera "det både ser ut och låter rätt trevligt" likväl som "kan nog trimma min tid på den där nivån lite mer än vad jag redan gjort". Föga fasta punkter på listan, dock. Bonusmaterial, snarare.

Så vi sveper med fingret över skärmen och roterar spelplanen i steg om nittio grader. Gravitationen drar alltid allting nedåt, något som kan innebära lika mycket död som succé. Och, genren troget, en hel del hjärnskrynklande. Vi flyttar med hjälp av gravitationen vår kloss över spelplanen till ett skimrande mål (och samlar upp till tre mynt längs vägen). Når vi målet blir vår kloss glad. Samlar vi nog många mynt i en värld låser vi upp nästa.

Uppenbart har någon tänkt på det här med variation.


Ungefär halvvägs genom varje värld introduceras nyheter (farliga föremål, teleportrar, och så vidare) som förändrar sättet vi bör tänka på alldeles tillräckligt för att tristessen aldrig skall infinna sig. Det bör ses på som en bedrift med tanke på spelets 100 nivåer (med reservation för att det eventuellt kan finnas ytterligare ifall man samlar på sig alla mynt, jag saknar 2 av 300).

Däremot finns det en del problem med balansen.

Svårighetsgraden är generellt sett låg och varje gång något nytt introduceras gör den en störtdykning. Dessutom finns det ett fåtal nivåer som känns allt annat än "smart" utmanande. Snarare 'drygt' utmanande, där antalet rotateringar av spelplanen lätt drar iväg från normala 10-20 till åtskilliga hundra.

Eftersom tiden man spenderar på en nivå enbart påverkar poängen tappar åtminstone jag motivationen att på dylika "dryga" nivåer ens försöka tänka mig fram till en lösning. Istället finner jag mig själv sittandes där förstrött roterandes in absurdum i hopp om att en lösning skall uppenbara sig av bara slumpen.


Slumpen har visat sig tala till min fördel varje gång.

Men nu låter jag onödigt negativ.

Behöver bara åter blicka upp på min lista här ovan, likväl som bonusmaterialet till densamma, för att konstatera att spelet levererat så det både räckt och blivit över till någonting för mig unikt.

Har nött tider på samtliga nivåer både en och två gånger, och för en gångs skull har jag lyckats motivera mig att bli bäst på något.

Bäst i världen på Gravimaze.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar