Jag uppskattar att bli överraskad.
Tom and Jerry: The Movie var lite av en chansning. Antar att jag såg något i det konceptuella som kändes rätt så intressant, men i övrigt verkade spelet lämna en hel del att önska.
Men, jag valde att chansa.
Tom and Jerry: The Movie är ett rätt så direkt litet plattformsspel som har den lilla unika knorren att niåverna är mer eller mindre autoscrollande.
Jerry gör vad han kan för att hålla sig borta från Tom, även om han helt uppenbart uppskattar att reta katten till vansinne. Så det är inte så att han inte stannar upp med jämna mellanrum. Men, när han är i rörelse går han lodrätt upp för väggar, upp och ned i tak, kastar bomber och placerar ut landminor när Tom kommer lite för nära.
Det här hade med lätthet kunnat vara lite av en katastrof, och min första minut med spelet vittnade om att något sådant möjligen var att vänta.
Herren, så dåligt det scrollar.
Ojämnt och ryckigt och sådär.
Dock tar den påtagliga problematiken slut där, och kvar återstår ett väldigt intressant litet spel med en kontroll som för tankarna till Prince of Persia. Och med det menar jag att den är rätt så komplex, och inget för den stressade eftersom den månar om långsamma och korrekta rörelser, vilket skapar en rätt så kittlande dynamik i ett spel som annars har ett rätt så högt tempo.
Åtminstone upplevs det så, trots att det sällan blir speciellt stressigt eftersom att Jerry stannar upp när Tom halkar efter och med det så även autoscrollningen.
Varje nivå har ett slut, men spelar man rätt fett kan man lyckas fånga Jerry innan dess. Det kan rentav vara så att man måste göra det på vissa nivåer, då Jerry annars tycks nå en plats av otillgänglighet.
Tom and Jerry: The Movie är inget visuellt mästerverk, men det är rätt trevligt att titta på ändå. Miljöerna är varierade och musiken kliver då och då in i förgrunden med sköna beats och härliga melodier (när jag lyssnar på låten som spelar under sjätte nivån blir jag rätt så övertygad om att det är samma musiker som stått bakom soundtracket till The Lucky Dime Caper starring Donald Duck).
Utöver den sunkiga scrollen har spelet inte mycket att skämmas för presentationsmässigt.
Dock är det kort, med endast sex nivåer tillgängliga. Tom har visserligen hälsa, som kan ta slut, men det stora problemet är inte att han tar skada av diverse utan när han ramlar ut från skärmen eller faller ned i ett hål. Dör man så kastas man tillbaka till början på nivån, vilket leder till ett rätt så klassiskt trial and error-upplägg som lyckligtvis fungerar rätt så bra här med hänsyn till att spelet saknar det där större omfånget.
Med fler nivåer och bättre scroll hade detta nog kunnat stå sig som lite av en klassiker. Men riktigt så långt tar det sig inte i dessnuvarande skick.
Absolut inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar