Den här recensionen publicerades ursprungligen på Loading.se.
Det stora problemet med Rayman Jungle Run är att det ut i fingerspetsarna känns som ett mobilspel och inget annat.
Uppenbart designat för att plockas upp när som helst, när man får några minuter över, då mycket av det som normalt sett ger en känsla av progression i liknande sammanhang bortprioriterats.
Fyra världar som är allt annat än distinkta, visuellt sett. 40 nivåer vars motståndsmässiga innehåll upprepas mer än det borde, och spelets sista nivåer är inte nämnvärt mycket svårare än dess första.
Till och med musiken slumpas fram, från en ytterst begränsad skara låtar.
Det svårt att se Rayman Jungle Run som något annat än en inte speciellt genomtänkt samling av extremt väl designade nivåer, som man spelar om och om igen för att få till den där perfekta rundan där man tömmer dem på innehåll med hjälp en perfekt kontroll, audiovisuellt presenterade i en klass för sig.
Lyckligtvis räcker det rätt långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar