Babbel Babbel?
Det föll sig liksom rätt så naturligt att tro att det handlade om ett klassiskt brädspel, typ Rappakalja, fast i digitalt format.
Fast, nej, riktigt så var det inte försäkrade sig min klasskamrat om.
Han kände någon som kände någon som hade Babbel Babbel och denne någon som kände någon visade sig vara en kompis till mig.
Min kompis hade tydligen en kusin som hade en Commodore 64 med Babbel Babbel och en vacker, eller inte så vacker, dag ledde han mig därhän och jag plingade på dörren.
Mor till min kompis kusin öppnade, och jag förklarade att jag ville träffa hennes son. Hon ropade till sig sin son, genom att påtala att det var en tjej som frågade efter honom.
Jag var inte en tjej, då, men väl att jag hade en fläta monterad i nacken som min ena syster hade förklarat var en läcker grej att ha. Själv var jag inte riktigt lika säker på att så var fallet, och av någon anledning blev jag inte direkt säkrare efter detta med att min kompis kusins mor hade fått för sig att jag var tjej.
Oavsett satt jag en stund senare och kontrollerade en blå drake som spottade ur sig bubblor när jag så behagade. Min kompis drake var grön.
Man kan väl säga att en ny era inom mitt liv som spelande individ hade inletts.
Bubble Bobble har för mig aldrig handlat om arkadversionen, utan om den imponerande men samtidigt rätt saftigt nedskalade versionen till Commodore 64.
Det skulle dröja många år innan jag började spela arkadversionen med dess aningen mer tekniskt avancerade visualer, och det var först då jag började bli medveten om det djup som dolde sig där bakom det annars rätt så simpla yttre. Gick igenom exakt samma process med Rainbow Islands, något som fick mig att börja se på ett spel jag tyckte mig känna så väl med helt nya ögon.
Exakt detsamma har nu slutligen skett även med Bubble Bobble, som följd av Amiga-versionen och mitt intresse i hur den skiljer sig från arkadversionen; Aldrig att jag kan återgå till att spela det på samma hjärndöda vis som jag tidigare gjort och aldrig att jag kommer kunna sluta fråga mig själv ifall den version jag för tillfället spelar, oavsett det rör sig om versionen till NES, Master System eller någon annan plattform för spel, förmår återskapa det djup arkadversionen erbjuder på ett tillfredsställande vis.
Det här med att fånga alla fiender i bubblor och sedan ha sönder bubblorna och med dem även de fiender fångade däri och på så vis klara en nivå är liksom bara det mest grundläggande av grundläggande.
Därefter väntar vetskapen om att desto fler bubblor med fiender man har sönder på en och samma gång desto fler bokstäver från ordet EXTEND kommer flyga in på skärmen nästa gång man når en nivå som inte är helt inramad av väggar och tak.
Bubble Bobble jobbar med statiska skärmar, som antingen är öppna eller slutna. Är de öppna kan bubblor av diverse karaktär flyga in från underkant eller överkant av skärmen och erbjuda diverse fördelar om man förmår förstå hur man skall nyttja dem som bäst.
På en nivå där man möts av ordet popcorn, exempelvis, låter spelet eldfyllda bubblor flyga in på skärmen så att man med fördel kan ha sönder dem och låta elden falla ned i en stekpanna i vilken fiender kan stekas ihjäl. En annan nivå är designad så att vatten lämpligen kan rinna in i en konstruktion som annars är svår att handskas med, varpå fiender däri kan svepas med och drunka i processen.
Sedan, om man är trägen, kan man börja notera hur vissa typer av föremål dyker upp om vissa, oftast okända, kriterier har uppfyllts. Som att varje fiende ytterligare dräpt på en och samma gång ger ett föremål klart mer värt än de man annars fått. Som att något kan trigga ett kors att dyka upp; Ett kors som kan slänga stora blixtar över skärmen. Att något annat kan trigga en stav att dyka upp, vilket kan resultera i att en gigantisk tårta dimper ned från skärmens överkant när nivån är avklarad.
Bakom kulliserna jobbar ett komplext poängsystem som spottar ur sig mängder och åter mängder med föremål baserat på huruvida krav x, y eller z är uppfyllt och det är i princip helt hopplöst att få grepp om hur allt fungerar utan att studera någon ingående redogörelse för dito och det är endast de väl bekanta med arkadversionen som kommer förmå notera huruvida någonting aningen mer komplext inte ter sig helt bekant.
När jag når den tjugonde nivån utan att ha dött ett liv slungas jag, efter att ha klivit in i en portal som dyker upp, in i ett hemligt rum med ett hemligt meddelande skrivet på ett hemligt språk.
Det tycks vara intakt.
Men den där vattenmelonen som skall ge mig 3000 poäng tycks nu ge mig 4000 och att skriva in SEX på High Score-listan ger inte den utdelning det bör göra.
Arkadperfekt är det således inte, och det blir om något uppenbart så fort man börjar spotta ur sig bubblor då den fysik som uppvisas är milslång från den i arkadhallarna.
Dock betyder det inte att denna Amiga-version av Bubble Bobble är ovärd eller dålig rent allmänt.
Nej, den fungerar alldeles ypperligt som en resa genom en klassikers land med eller utan en kompis, även om en kompis är nödvändig för ett slut bättre än ett dåligt, såvida man inte tänker jaga poäng med hjälp av arkadoriginalets mänger och åter mängder av egenheter.
Att bubbla sig genom spelets hundra nivåer tar sin lilla stund, och längs vägen kommer man dö, se sig springa fort som fan med hjälp av de skor man förr eller senare finner, upptäcka att godis i sammanhanget är klart nyttigare än i verkligheten, och dessutom ger en färdighetsmässiga fördelar, samt mycket annat som hör Bubble Bobble som upplevelse till.
Idag har jag inte längre någon fläta monterad i nacken, men väl att jag är av åsikten att Taito under 80-talet verkligen skrev om reglerna för vad spel kunde vara likväl som gång om annan lyckades med konsstycket att erbjuda något lättillgängligt för den breda skaran spelare och något djupt och komplext för de som verkligen brann för sin sak.
Det börjar kännas som ett hantverk som i vissa avseenden håller på att gå förlorat, och det säger jag med vetskap om att mången arkadkonverteringar gjorda under det glada 80-talet fullständigt missade poängen med arkadoriginalen.
Dock var det inte riktigt min poäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar