Fling Smash känns lite som det där spelet som försvann, trots att det blev rätt uppmärksammat redan innan dess släpp.
Folk med ögonen öppna hade lyckats notera att omslaget mumlade något om att spelet bundlades med en Wii Remote Plus, något som tolkades som en sammanslagning av redan släppta Wii Remote och dess tillbehör Wii Motion Plus.
Folk med ögonen öppna skulle visa sig att ha rätt, när Nintendo under hösten 2010 bekräftade att de minsann hade tänkt att släppa en ny version av Wii Remote med det redan släppta tillbehörtet Wii Motion Plus inbyggt.
Inte så att varken Wii Motion Plus eller Wii Remote Plus skulle komma att sälja sunkigt, men däremot fick de knappast det genomslag som man som spelare hade kunnat hoppas på.
Själv ser jag mig lite som en del i den lilla skara spelare i Sverige som verkligen försökt utforska spelutbudet till Wii från alla kanter och hörn. Trots detta var det först under förra året en Wii Remote Plus anlände i mitt hem.
Skaran spel som drar nytta av detta mer precisa alternativ till Wii Remote är inte direkt omfattande. Vi snackar liksom några tennis- och golflir, Red Steel 2 samt det kanske tråkigaste Zelda-spelet i tre dimensioner: Skyward Sword.
Ja, och så Wii Sports Resort, såklart.
Nu kan säkerligen någon uppmärksam påpeka att, fan, nog finns det fler spel än så som stödjer detta mer precisa alternativ till Wii Remote. Men om så skulle vara fallet, att någon påpekar detta, ställer jag följdfrågan: Vilka av dessa spel finner folk intressanta?
Fling Smash är lite av en dröm för mig, vad gäller själva konceptet.
Ända sedan Commodore hade sin storhetstid, och lilla jag spelade Arkanoid sönder och samman, har Breakout-kloner haft en stor plats i mitt hjärta.
Krakout, kanske mest känt för dess soundtrack och det faktum att det spelas horisontellt istället för vertikalt. Batty, som har ett alldeles fantastiskt co-op-läge. Addicta Ball, som är ett autoscrollande och för genren ovanligt komplext litet blocksönderslagande äventyr. Megaball, som jag spelade på Amiga men som de få här som läser detta troligen spelat på en så kallad PC och då under namnet DX Ball.
Genren har en inneboende simpelhet, som sprungen ur arkadhallarna för att kunna trollbinda vem som helst. Gammal som ung. Lesbian som bög. Och Fling Smash är verkligen på alla sätt och vis framme och nosar i trakterna av denna simpelhet, samtidigt som det kombinerar den med diverse mer avancerade grepp för att skapa ett av de kanske mest samtida spelen i genren.
Samtliga av spelets vanliga nivåer rullar på automatiskt åt något visst håll, samtidigt som man med någon av spelets huvudbollar försöker ha sönder det mesta som kommer i deras väg. Fiender, statiska block, block innehållandes diverse uppgraderingar.
Längs vägen måste man samla på sig minst tre mynt, men där finns fler än så att finna, för att få fatt på ett föremål som behövs för att man skall kunna ta sig vidare i spelet. Vissa mynt ligger fullt synliga på nivån. Andra bär någon fiende på. Ibland måste man ta sig an ett litet minispel för att få fatt på berört mynt, och vissa ligger väl dolda längs någon alternativ rutt.
Nivåerna är fördelade över åtta tematiserade världar, och Artoon har verkligen tagit tillfället i akt till att låta varje värld, likväl som varje enskild nivå, kännas unik. Det finns liksom ingen dötid, eller upprepning av sådant man redan gjort, i någon omfattning av negativ karaktär att tala om. Den huvudboll man spelar som blir ena sekunden gigantisk, andra minimal. Ibland blir hen galet tung, till skillnad från den svävande karaktär hen normalt sett innehar.
Eftersom att nivåerna rullar på automatiskt är det ofta så att man inte hinner göra det man vill innan ögonblicket som tillåter görandet har passerat. Speciellt eftersom att man måste stå still och ladda upp en specialattack för att ha sönder vissa saker. Det leder till en hel del omspelande av nivåer ifall man vill nå de där högre poängen, eller som i vissa fall överhuvudtaget lyckas samla på sig de mynt som krävs för att man skall ta sig vidare i spelet.
Det är en bra sak.
En annan bra sak är att de bossar som avrundar varje värld i många fall är kreativa nog för att kännas som allt annat än generiska och inslängda mest för tempoväxlingens skull.
Fling Smash gör på papperet det mesta rätt.
Men när man börjar se till spelets presentation finner man snabbt sådana där saker som ställer sig i vägen för en regelrätt fullträff.
Visuellt är det kanske mer av lite över medel än nämnvärt inspirerande. Musiken är inte dålig, men de tillfällen där den kliver fram och begär att vi skall bry oss om den är oerhört få till antalet.
Föga ett problem.
Vad som är ett problem är att det är fullständigt omöjligt att ha någon detaljkontroll att tala om över den huvudboll man spelar som. Man viftar åt höger och när man i processen råkar påbörja rörelsen till höger genom att lite smått förflytta handkontrollen åt vänster så flyger givetvis huvudbollen åt vänster. Och gärna i en riktning helt felaktig sett till vad man hade önskat.
I mer intensiva situationer blir allt ett fullständigt kaos, med bollar, fiender och vadhelst flygandes åt alla möjliga håll och riktningar.
Jag ser två sätt att se på saken.
Det ena är att spelet oavsett dess fantastiska koncept är ett fiasko av rang och något som man bör hålla sig så långt borta från som det är tekniskt möjligt.
Det andra är att spelet som följd av dess snudd på hopplösa utsikter vad gäller att låta spelaren detaljstyra valfri huvudboll landar i det där träsket även känt som Peggle-träsket.
Med andra ord: Ingenting är egentligen trasigt, och detta med att man inte har full kontroll är en del av upplevelsen... som snarare kommer att handla om att dra nytta av den lilla kontroll man faktiskt har för att uppnå önskat resultat.
Jag är ytterst osäker på vilket synsätt jag själv har.
En sak är dock säker, och det är att jag har klamrat mig fast vid upplevelsen hela vägen fram till den dyngsvåra slutbossen och fått slutresultat A eller S på en övervägande majortet av nivåerna.
Vet inte.
Men så borde inte vara fallet om spelet är fullständigt trasigt och mer eller mindre ospelbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar