fredag 12 augusti 2016

Leger vs. Future Wars (Amiga)



Sanningen är den att jag var väldigt duktig på att lura mig själv.

Det vilade en sorts klass över Delphine Software jag aldrig riktigt kunde sätta fingret på. Filmiska experiment som verkligen penetrerade mig känslomässigt, även om de ofta slog över mitt huvud spelmässigt.

Cruise For a Corpse, Future Wars, Operation Stealth, Another World och Flashback.

De hade något, det var jag helt på det klara med, men det var först när jag återvände till Another World för ett par år sedan, Eric Chahis magnum opus, som alla pusselbitar föll på plats.

En upplevelse inte lik någon annan, där jag hur mycket jag än försöke hitta någonting att krisitera fann mig stå handfallen med hänsyn till vad spelet gjorde med mig.

En annan värld. Kanske den mest passande titeln jag sett. Så övertygande att jag köpt allt denna andra värld erbjudit mig.



Men, som sagt, jag var duktig på att lura mig själv.

Lät lösryckta intryck forma mina åsikter till den grad att det aningen tidigare Future Wars, trots att jag inte tog del av mycket mer än spelets inledning, sågs på som det attraktivare spelet.

Två disketter med piratkopierat innehåll, som jag laddade in i datorns minne med jämna mellanrum.

Att jag var fascinerad av rymden och fått uppleva en del underligheter påverkade mig naturligtvis. Brann för science fiction och bara ett faktum så simpelt som att Future Wars inledning bjöd upp till någon form av intergalaktiskt krig övertygade mig om en storhet jag idag inser aldrig fanns där.

Slår möjligen lite extra hårt när Chahis namn fladdrade förbi under de inledande minuterna och påtalade hans inblandning i den visuella designen.

En aspekt av Future Wars som, tillsammans med den konceptuella, möjligen är den enda som lyckats stå emot tidens tand.



I övrigt ser vi ett koncentrat av några av genrens vidrigaste inslag, som så omotiverat lyfter bort fokus från det som borde vara det centrala.

Själva resan.

För den finns där, och tillsammans med miljöer som i mångt och mycket vittnade om vad som komma skulle ett par år senare går det inte att förneka den potential Future Wars satt på.

Det ges svar på frågor vi haft väldigt länge om livet.

Evolutionens kanske största gåta.

Saker vi tagit för givet ställs på sin spets.

Och långsamt pusslande varvas med frenetiska actionsekvenser till tonerna av mystik och införlivade drömmar.

Men istället för att se den realiseras, potentialen, kastas vi in i återvändsgränder av rang, menlösa omspelningar för att man missat notera den där stackars ensamma pixeln på den där skärmen man sedan länge kasserat tillgängligheten till.

Ibland omspelningar för att man tror sig missat något men egentligen inte har gjort det. Svårt att veta. Ovissheten är vidrig och ständigt närvarande.

Konfrontationer med pussel under tidspress vars främsta utmaning handlar om att klicka rätt på skärmen innan den absurdt snäva tidsramen gör sig påmind. Något den frekvent gör eftersom logik och kollisionsdetektion inte existerar så som den borde.

Ett gränssnitt så otympligt och dåligt anpassat till de krav som ställs på spelaren att en självklarhet likt att plocka upp en nyckel från golvet blir till en kamp om att stå placerad rätt. Inte för nära. Inte för långt bort.

"I cant' reach it"

"I can't reach it"

"Please move closer"

"I can't reach it"

"I can't reach it"

"Please move closer"

"You will certainly regret taking that final step. As it happens it went on to become your last. Ever."

Ungefär så.



Kan naturligtvis inte veta om Chahi kände att hans illustrationer placerades i en kontext han kände sig tillfreds med.

Har inte sett honom diskutera det hela.

Men det här med att han något år senare på egen hand producerade en av världens mest relevanta resor, lika spelbar som inspirerande, säger mig att han såg brister han ville ta avstånd från.

Även om Future Wars har sina givna stunder är det primärt ett trasigt spel och sekundärt en resa värd sitt namn.

Och det är först med en walkthrough till hands, eller i form av en longplay på YouTube, det övergår till något värt din och min tid.

Vissa misstag gör man aldrig om.

Det här är ett sådant.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar