Air Rescue är Choplifter.
I min alternativa verklighet består Air Rescue av 32 nivåer av välkontrollerat Chopliftande i nästan sexigt tilepresenterad grafik sprungen ur åtta bitar.
32 nivåer på vilka man verkligen får dra nytta av de fyra olika vapen man har att välja mellan när man står där på helikopterplattan utanför ens bas, genom att man via allt mer avancerade utmaningar lär sig tänka strategiskt; Se hur många rundor tur och retur till basen man bör göra, i vilken ordning man bör bestycka helikoptern med de tillgängliga vapnen, hur många fångar man bör försöka frita och/eller rädda vid varje flygning... liksom.
Det mesta i Air Rescue, framförallt den motor som driver spelet och spelets för sin tid retrodoftande audiovisuella uttryck, talar till dess fördel.
Soundtracket är rentav magnifikt.
Men nu är det tyvärr så att i den verkliga verkligheten, till skillnad från min alternativa verklighet, består Air Rescue inte av mer än fem korta nivåer vilka man i samtliga fall, förutom det femte och sista ditot, kan ta sig an lite hur man vill utan att behöva vara nämnvärt orolig för att misslyckas.
Speciellt det andra uppdraget, där man räddar folk från ett brinnande hus, är av fullständigt obefintlig utmaningskaraktär där det inte spelar någon som helst roll att där finns ett vapen som sägs vara effektivt på att släcka eldar. Det är på något vis, just här, aldrig svårare än att bara flyga fram till de som behöver räddas och rädda dem. Resten kan man skita i. Resten kommer man att skita i.
Några ynka tillfällen finns det då det tycks löna sig att välja ett visst vapen framför ett annat, men generellt sett är svårighetsgraden, förutom på spelets sista nivå, så låg att det verkligen kvittar. Nivåernas tidsbegränsning hinner man knappt bli varse om innan valfri nivå är avklarad.
Nästan så jag måste fråga mig själv om det här överhuvudtaget rör sig om ett färdigt spel, eller om det är så att femte nivån vittnar om vad utvecklarna hade hoppats få att erbjuda över åtminstone en timmes speltid fast aldrig fick en ärlig chans att göra.
Air Rescue hinner aldrig bli mer än fyra galet korta nivåer som känns som de inte gör mer än låter mig som spelare bekanta mig med själva konceptet som allting vilar på, som sedan den femte och avslutande nivån skall sätta på prov.
En bra sak med detta trista faktum är att Air Rescue aldrig hinner bli tråkigt.
Men ej heller hinner det blomma ut till någonting av relevans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar