Taito betyder väldigt mycket för mig.
Berättelsen om Babbel Babbel, det där datorspelet en klasskompis tjatade om som det visade sig att en kusin till en kompis till mig hade, är i mitt huvud något av en klassiker.
Jag trodde det var en digital tolkning av Rappakalja, men det visade sig handla om två bubbelblåsande dinosaurier som kämpade för sina liv mot, bland annat, onda mjölkpaket.
Bubble Bobble blev mitt absolut första steg in i den underbara värld även känd som Commodore 64, och det följdes så småningom upp av ett alldeles eget exemplar av Rainbow Islands. Sedan gick jag vidare via Parasols Stars samtidigt som jag blickade bakåt mot The Newzealand Story, och i takt med att jag blev äldre började verkligheten så som Taito såg den sakta men säkert uppenbara sig för mina ögon.
Spel som såg ut att vara utvecklade med barn som målgrupp, som under den där sockersöta ytan var några av de hårdaste av hårda utmaningar med djup det var svårt att föreställa sig.
Tyvärr skulle det visa sig, via insikter jag egentligen helst varit utan, att portarna för hemmabruk sällan levde upp till arkadoriginalens mångsidighet.
Vad som följde, som följd, var en period av ett starkt ifrågasättande av de känslor jag kommit att utveckla till vissa av dessa spel, och kanske mer specifikt vissa versioner av dessa spel.
Ta Amiga-versionen av Rainbow Islands, exempelvis.
Det fick sig ett par smällar av min 60 Hz-besatthet, då det kördes i 30, och det faktum att det saknar precis samtliga av de hemliga öarna som så snyggt knyter ihop arkadversionen för de där mest engagerade av spelare... det bara... liksom... för i helvete, också.
Så vad exakt är det som gör ett spel, en port, till ett bra spel?
Att det i så hög utsträckning som möjligt liknar det original det portats från?
Att det är underhållande att spela?
Att det inte saknar innehåll?
Att... vadhelst?
The Newzealand Story till Master System är egentligen inte en speciellt lyckad port, i vissa avseenden.
Huvudtemat är avsnoppat innan det fått blomma ut i dess helhetsmässigt mest dynamiska form.
Man blir aldrig uppäten av första världens boss, så man avslutar inte längre striden inne i berörd vals mage.
När för mycket fiender och projektiler samtidigt befinner sig på samma horisontella utrymme så går vissa saker otacksamt osynliga eller börjar flimra.
Spelet scrollar inte i närheten av lika mjukt som arkadoriginalet.
Jakten på bokstäver för att bilda ordet EXTEND är bortkapat.
Vissa nivåer är både färg- och miljömässigt ur fas med arkadversionens dito.
Dock.
Det värsta är, möjligen, att det känns som att vissa saker med sådant lätthet hade kunnat åtgärdas. Att denna port egentligen hade kunnat vara så otroligt mycket mer lik arkadoriginalet än vad den är.
Och det är nu jag måste fråga mig: Spelar detta EGENTLIGEN någon roll vad gäller det underhållningsvärde spelet har?
Inte speciellt mycket, nej.
The Newzealand Story till Master System är ett kompakt, utmanande och underhållande designat litet plattformsspel fullt med små hemligheter att finna och nyttja till ens tacksamma fördel.
Att skjuta rakt ut i luften lite här och där kan resultera i att man hittar en warp zone, exempelvis.
Där finns en uppsättning av olika vapen med unika egenskaper. Vissa fiender flyger runt på luftburna fordon som vår lille kiwifågel till huvudperson gärna nyttjar för att själv få möjlighet att göra skyarna osäkra. Där går även bra att dyka ned under vattenytor, så länge som man ser till att inte få slut på luft.
Utmaningen stiger, i sann Taito-anda, rätt så högt rätt snabbt och gör The Newzealand Story till ett av de där spelen som man får räkna med att nöta en hel del om man vill klara; Denna Master System-version erbjuder inte continues rakt upp och ned som de flesta andra versioner gör.
Det är såklart trist att detta lilla spel inte kan leva upp till dess arkadoriginal, men det hindrar det inte från att vara ett av de bättre plattformsspelen där finns till Master System. Ett bra spel är ett bra spel, liksom och punkt, oavsett där finns bättre versioner av exakt samma spel att tillgå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar