Spelat Golden Axe?
Det har du säkert. Fast kanske inte till Master System. Snarare till Mega Drive, eller arkad.
Finner det lite lustigt hur väl folk tycks tala om denna port till Master System.
Visst är karaktärerna fortfarande stora. Visst finns de där, dinosaurierna som man kan rida på, spruta blå eld med eller svanspiska skiten ur fiender med.
Och specialattackerna, som de olika valbara karaktärerna i de aningen mer avancerade versionerna har att erbjuda, dessa magier finns väl här i en eller annan form.
Men borta är co-op.
Borta är två tidigare valbara karaktärer, till förmån för denna versions tvättbrädebeklädde huvudperson.
Och introducerat är slowdowns, så omfattande att knapptryckningar inte tycks registreras så som man önskar och så frekventa att man börjar undra om processorns strömförsörjning vacklar och hårdvaran överlag överväger att börja smälta bort av all skit som kastas på den utan att den förmår att handskas med det påtagliga tryck som uppstår.
Golxen Axe låter dessutom fullständigt bedrövligt. Det spelar ingen roll om man känner igen melodier som i trevligare versioner sätter sig som klister på hjärnan, för när de presenteras på detta skrikhysteriska vis är det lätt att överväga mute.
Det enda som jag egentligen inte vill klaga på är grafiken, som hur nedskalad den än må vara fortfarande har kvar den där presenterade erans och dess klassiska miljöers stereotypa charm.
Att allt tycks jobba i termer av tiles, på det där viset som får allt att hacka sig fram i hopp om 8 pixlar åt gången, det gör inte så mycket. Det är inget som påverkar spelbarheten och det känns nästan lite mysigt extremretro. Och bortom kasst registrerade knapptryckningar och slowdowns och annat trist är spelbarheten klart intakt.
Allt det där andra, däremot.
Det går inte att blunda för.
Vad fan gick snett, egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar