Jag gillar Another World.
Så mycket att jag inte tvekade att dela ut full pott när jag senast klarade det på min Amiga. Eric Chahi kanske inte hade hittat helt rätt med Future Wars, men där var han aldrig den som drog i trådarna. Här var det han som bestämde vad och vad inte.
Magi uppstod.
Spelhistoria skrevs.
Vad som gick snett med Mega Drive-versionen har jag inte en aning om, men något. Osäker på Chahis inblandning, men det nya innehållet (några sekvenser som inte fanns med i tidigare versioner) känns väldigt mycket som något han snickrat ihop.
Presentationen gör det däremot inte.
Självklart hade jag inte väntat mig Amiga-versionen ut i fingerspetsarna. Spelet var skapt med datorns hårdvara i åtanke, inte Mega Drive-konsolens små egenheter.
Det låter annorlunda och mer. Här kan vi prata om ett fullskaligt soundtrack, och det kan man väl tycka lite vad man vill om, men det var aldrig så att jag saknade musik när jag spelade Amiga-versionen.
Det ser sämre ut, men det betyder absolut inte att det ser dåligt ut. Speciellt inte med tanke på förutsättningarna.
Vad som drar ned helhetsintrycket är de återkommande slowdowns som uppstår när det blir en del liv och rörelse på skärmen.
Spelet börjar inte gå "lite" slött.
Nej.
Vi pratar kanske fem bilder i sekunden, och i samma veva slutar knapptryckningar att registreras och det när man behöver kunna förlita sig på dem som mest.
Att stå mitt i en knivig eldstrid och inte kunna skjuta, råka få fram en sköld när man vill skjuta, inte ges en chans att vända sig om eller ducka... det funkar inte.
Av de omspelningar jag tvingats till har säkerligen 80% varit relaterade till att kontrollen upphört att fungera och det är en sådan sak jag inte kan ha överseende med.
Än värre känns det när jag inser att jag trots detta fortsatt att spela. Anpassat mina rutter genom "nivåerna" på ett sådant vis att jag tagit mig an det "kniviga" först och lämnat det lätta till sist där kontrollen inte är lika viktig att ha full kontroll över.
Rentav börjat leta fram patetiska "nödlösningar" för att trygga min framgång. Det är inte kul att spela på det viset.
Tragiskt att se ett av världens bästa spel förvandlas till en mer eller mindre ospelbar sörja. Om det här är den version av spelet som folk minns mest (tillsammans med SNES-versionen som verkar lida av annan typ av problematik) har jag full förståelse för att trial and error-upplägget gått många på nerverna.
Och möjligen är allt det här vad som förvandlat spelet till "ett väldigt svårt spel" för en bred skara människor (utan att de egentligen förstått varför). Åtminstone för den skara som inte vänt sig till Amiga-versionen (som inte känns i närheten av lika svår).
Sorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar