Detta är ett ypperligt sådant exempel.
Där Fantasy Zone var mycket av en nedskalning av ett arkadspel, och kanske inte riktigt blev sådär optimalt som man hade kunnat önska (men absolut väldigt bra ändå, bör jag väl tillägga), står sig Fantasy Zone 2: The Tears of Opa-Opa som rätt så unikt i det att det inte är en nedskalning utan den faktiska originalversionen av uppföljaren.
Exakt varför uppföljaren gick Master System när arkadhallen hade varit ett kanske mer logiskt val, det har jag inte en aning om.
Och det skulle höjas en del röster, åtminstone över tid, som menade på att det tog sig lite för stora friheter med dess labyrintartade nivåer och mindre flippade miljöer.
Där Fantasy Zone erbjöd en visuell LSD-tripp gick Fantasy Zone 2 stundtals mer klassiskt i form av en nivå med eld som tema, en nivå med is som tema, en nivå med vatten som tema och så vidare. Fortfarande skruvat inom ramarna för respektive tema, men mindre utflippat på denna front likafullt. Fiender och bossar är dock fortfarande precis lika störda som vanligt.
Det stör mig inte med några mer klassiska miljöer.
Spelet är så oerhört visuellt tilltalande, ändå, och precis som i föregångaren så blir musiken väldigt snabbt till en central del i upplevelsen. Så till den grad att jag vill närma mig att påstå att det finns låtar i detta soundtrack som hör till skaran av de absolut bästa till formatet.
Fantasy Zone 2 är till skillnad från den relativt hanterbara föregångaren ett av de absolut svåraste shmup jag haft äran att spela under min tid på jorden. Aldrig hopplöst och det går alltid att jobba fram strategier som fungerar bättre än andra, och då vapen och andra hjälpmedel köpta i spelets butiker inräknade. Vissa permanenta uppgraderingar, vissa andra tillfälliga.
Utöver de synliga butikerna finns där även osynliga man kan skjuta fram om man är lite ihärdig. Där finner man oftast saker lite mer fördelaktiga än i de vanliga butikerna.
Och det känns lite som en nödvändighet för att överhuvudtaget ha en sportslig chans att klara detta (jag har inte gjort det, fortfarande, efter alla dessa år).
Fantasy Zone 2: The Tears of Opa-Opa hör till det absoluta toppskiktet av spel till Master System. Det är ett av de tre bästa shmup som konsolen kom att få, och sett till vad det gör står det sig som en unik upplevelse än idag.
Någonstans längs vägen fram till dags dato beslutade sig några för att göra en "riktigt" version av detta till arkadhallarna. Tidigare hade endast hårdvara baserad på Master System fått stå till grund för detta i samma miljöer, men denna gång var det System 16 som kom att bli aktuellt. Dock strömlinjeformades spelet rejält, och blev till ett i raden av de klassiska spelen i serien. Oändligt roligt att det skedde, under 2000-talet rentav, men någonstans känns det som att något gick förlorat.
Det är här man finner det igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar