Leger vs. Blocky Bot (Wii U)

Blocky Bot skulle kunna vara det där harmlösa men småcharmiga spelet som det är svårt att säga speciellt mycket ont om, men efter att ha låtit mig övertygas om att det har någon form av existensberättigande och mötts av det jag mötts av har jag svårt att hålla tillbaka min frustration.

Likt alla endless runners någonsin släppta via, exempelvis, App Store, faller även Blocky Bot in i skaran av plagiataktigheter utan någon som helst identitet som kan bära det lite sådär lagomt ovanför den ändlösa skaran av crapware.

Blocky Bot är det där skolprojektet man slängt ihop för att få godkänt på programmeringskursen, där man istället för att försöka skapa något eget bara plockat lite smått och gott från saker och ting man varit i kontakt med på ett eller annat vis under de år man varit en levande, spelande, individ.

Fyra styck visuella temata finns där att tillgå, varav tre måste låsas upp.

Detta förutsatt att där inte finns fler jag inte noterat, ännu.

Tjugofyra olika spelbara karaktärer tycks där även finnas att tillgå, varav typ samtliga måste låsas upp.

Låsa upp temata har jag inte en aning om hur man gör, det liksom bara tycks hända efter en stunds spelande, men karaktärer får man tillgång till varje gång man samlat på sig hundra runda olikfärgade... saker... med bokstäver på.

De är gömda i ovisst antal i lådor utspridda lite här och var över den slumpmässigt genererade nivå man hoppar upp längs.

Inte som att de olika karaktärerna tycks ha unika egenskaper.

Det kanske de har, men det känns mest som en visuell grej.

Och inte som att nivån man hoppar upp längs är speciellt spännande; Antingen är det en skärmbreddstäckande plattform, två fristående plattformar eller en, i sidled, rörlig plattform man hoppar upp till.

Om det skulle vara så att där finns mer spännande varianter på plattformar att mötas av om man når högre höjder, då får det väl vara så.

Ibland finns där en fiende, som även den rör sig i sidled i olika hastighet, som man får undvika att komma i kontakt med.

Mer finns där egentligen inte att säga.

Gameboytema, blippbloppmusik eller neonretro i Tron-anda, liksom; Inkompetent är inte riktigt rätt sak att hävda, för det är det ju inte.

Blocky Bot känns rätt så tight, presentationsmässigt, förutom den där enstaka buggen som dyker upp då och då när man hetsar på knappen för att spela ännu en runda när man precis dött; Spelet börjar rulla i bakgrunden utan att titelskärmens logotyp och menyalternativ försvinner... och banan scrollar ej uppåt varpå man dör efter sitt första hopp.

Men, presentationsmässigt tight eller ej... Block Bot är så fullständigt själlöst och menlöst att det känns motiverat att radera spelet från konsolen och låtsas som att man aldrig betalt något för dess licens.

Det bästa med Blocky Bot, förutom de rosa karaktärer man kan spela som, är onekligen denna trailer: