När jag spelar bangolf blir jag lätt arg.
Gillar dock själva konceptet, och tycker att det är trist att äventyrsgolfen inte riktigt känns som den etablerat sig här. Snarare får man leva med de visserligen varierade men i jämförelse rätt så sterila bangolfbanorna.
Putt and Putter är inte direkt Zany Golf. Zany Golf är mer renodlad äventyrsgolf. Putt and putter är istället något mer åt, låt oss säga, tevespelsgolf-hållet.
18 hål, allt som allt, och dessa är uppdelade i tre rundor med en liten bonusrunda inklämd mellan varje dito. Bonusrundan handlar främst om att samla på sig extra golfbollar, något man kan behöva då det snabbt går klart mer bollar än man tänkt sig på valfri lite lurigare bana. Extrabollar får man genom att ha sönder de flipperspelsliknande studsgrunkor, vad fan de nu heter, som finns utplacerade lite här och var. De tål ett par smällar vardera.
De vanliga banorna handlar i vanlig ordning om att sikta och därefter slå bollen med önskad styrka. Sedan studsar man mot väggar, tar sig upp eller ned för sluttningar, hamnar i vatten, studsar som fan bort från studsiga föremål man precis studsat in i, slår av och på rullband, teleporterar sig hit och dit och lite sådär. För att göra det hela lite mer tevespeligt har golfregler likt Par, Boogey och dylikt applicerats för att ge, dra av eller låta antalet bollar stå kvar på samma antal som innan ett hål påbörajdes spelas. Att hamna under noll är därför, i detta sammanhang, detsamma som att få Game Over.
Putt and Putter är jäkligt kompakt. Det tar inte speciellt lång tid att ta sig genom samtliga 18 hål. Mycket av charmen känns som att den ligger i att prestera så bra som möjligt, inte nödvändigtvis att klara spelet och få se dess sluttexter. Och så är det väldigt underhållande att spela, främst för att det inte tar länge alls innan det känns som att man får rätt bra kontroll över golfbollen och var på nivån den hamnar genom att sikta dit, dit eller dit och göra det med en viss kraft i slaget.
Det jag saknar är fler nivåer. Putt and Putter hade gott och väl kunnat erbjuda, säg, tre olika svårighetsgrader med unika hål på varje svårighetsgrad. Vidare hade miljön kunnat varieras klart mer än vad den nu gör. För, om sanningen skall fram så ser de olika banorna likadana ut hela spelet igenom. Inte designmässigt, men miljömässigt. Lite lustigt är det, faktiskt, då Game Gear-versionen innehåller dubbelt så många banor samt varierade miljöer.
Lustigt kanske främst för att Game Gear-versionen släpptes ett år innan denna version till Master System.
Lite billigt, luktar det allt, men Putt and Putter gör mig ändå rätt så glad och i bangolfssammanhang är det en bra sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar