Eftersom sportspel hört till den där kategorin av spel som jag inte direkt tytt mig till har jag haft väldigt dålig koll på utbudet, och det oavsett vilken plattform för spel vi pratar om.
Förutom NES, då, som jag SCN-samlat på en gång i tiden (jag kan inte direkt påstå att jag är överlycklig över det faktum att det jag sålde min dryga 150 spel stora samling för, för en sisådär 15 år sedan, är vad några ynka spel skulle kosta att köpa på sig i dagsläget... men samtidigt så ångrar jag inte försäljningen då det rörde sig om sunkiga PAL-versioner som jag i dagsläget inte skulle vilja betala en krona för).
Tennis, Volleyball, Soccer, Ice Hockey och senare även Blades of Steel, Kick Off och några få spel ytterligare.
Utöver Ice Hockey, som jag åtminstone för några år sedan kunde se roa mig rätt så hjärtligt med dess simpla upplägg och helt egna tolkning av som gör sporten underhållande i interaktivt digitalt format, är det inte så mycket jag vill återvända till. Sportspel, precis som de där racingspelen där man kör inåt i skärmen, har en tendens att åldras utan värdighet.
Så länge det inte rör sig om golf, det vill säga. Golf brukar stå sig rätt väl, och gamla hederliga Golf till NES från mitten av 80-talet kan fortfarande engagera mig nämnvärt.
Sega hade en egen serie av sportspel till Master System som här gick under prefix Great. Sju kom de att bli i antal, och Great Golf är väl det enda i denna skara som lyckats fånga mitt intresse.
För att golf.
Tyvärr saknar Great Golf något som gör att det är svårt att omfana det ens i rollen av gammalt, simpelt och charmigt eftersom att det är svårspelat som följd av några rätt dumma designmässiga beslut.
Det ligger liksom inte i det faktum att det är rätt slött vad gäller uppritandet av miljön man för tillfället befinner sig i, att man under en runda inte kan se hur långt man kan räkna med att slå med en viss klubba eller det där med att bollens rörelse på den lilla översiktskartan ligger långt efter den man ser i tredjepersonsvyn.
Dylikt är inget som gör Great Golf svårspelat så mycket som presentationsmässigt vacklande och i behov av en uppslagen manual för att som hyfsat oinsatt lekman kunna beräkna förväntad slaglängd.
Nej.
Det som gör det svårspelat är det faktum att man endast kan sikta i den allt annat än lättbegripliga tredjepersonsvyn, med perspektivet ständigt låst antingen rakt fram eller direkt mot flaggan i hålet. Att försöka precisionssikta genom att positionera sina fötter, försöka bedöma hur vinden kommer att påverka bollen i luften samt peka med en pil lite godtyckligt i tredjepersonsvyn är snudd på hopplöst i vissa lägen och det gör att det känns som att man får höfta sig fram till någon form av lyckat slag.
Som om det inte vore nog får man endast en liten antydan gällande åt vilket håll marken lutar på green, presenterat ur två olika vinklar, vilket skapar ett onödigt svårhanterat puttande.
Antal hål är 18. Stroke Play kan spelas av upp till fyra och Match Play av två. I senare fall är det färst slag på ett hål som avgör vem som vinner dito. Oavsett spelläge saknar Great Golf någon form av identitet, och det är lika visuellt oinspirerat som det är musiklöst under spelandets gång.
Vill inte dra det så långt som att hävda att det är en veritabel katastrof, för det är i grund och botten fullt spelbart även om det inte är det direkt mest intuitiva världen skådat, men dess godkändhet är något det når med så kallat nöd och näppe. Och med hänsyn till att det finns redigt bättre alternativ att tillgå blir Great Golf aldrig mer än någon form av spelhistorisk kuriositet vars bortglömdhet bland den breda massan inte är speciellt svår att komma tillfreds med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar