Det låter inte bra.
Det låter förjävligt.
Som om musiken vore tolkad av någon tondöv människa.
Själva poängen med att bygga ett spel kring Michael Jackson torde väl någonstans vara att erbjuda hans alster i någorlunda kvalitativa tappningar, men det verkligen skär sig i öronen när toner hamnar fel och vad som tycks vara egna små snuttar slängs in lite här och där i låtarna.
Möjligen inbillar jag mig, men möjligen inte.
Dessutom är det fruktansvärt tråkigt att spela. Som ett försök till att apa efter Elevator Action utan att fatta vad som gjorde det spelet bra. Som ett Kung Fu-aktigt beat 'em up placerat i ett plattformssammanhang där hela världen gör vad den kan för att man inte skall hitta barnen som gömmer sig lite här och var. Bakom dörrar, fönster och i buskar.
...!
Det finns nivåer i första världen som känns ihopsnickrade enbart för att reta gallfeber på mig som spelare, där detta med att försöka attackera en fiende kan råka trigga en animation som inte går att avbryta vilket leder till att man i slowmotion får se sig själv ta skada om och om igen. Fiender vars placering är så ogenerat idiotisk att man vill kasta in handkontrollen i teven bara för att markera hur svårt det är att kontrollera ens ilska.
Sedan kommer de där förbannade hundarna i slutet av den andra världen, som tvingar mig att duttelidutta på styrkorset, förflytta mig pixel för pixel och för säkerhets skull kasta min hatt likt en bumerang för varje mikroskopisk förflyttning, bara för att inte råka trigga den förbannade attackanimationen igen så att hundarna hoppar rakt in i mig när jag missar dem.
En tredje värld beståendes av den fulaste grafiken jag skådat på ett Master System.
En fjärde nästan lika ful.
En femte som presenterar dumjävla lasterstrålsskjutande kukollon som är i princip omöliga att undvika.
Bajs, tänker jag, och stänger av skiten och ångrar mitt köp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar