Det känns som att tyckandet kring Ninja Gaiden till NES har tappat kontakten med verkligheten.
Jag har varit där.
Gillat spelet.
Varit av åsikten att det inte alls är så svårt som folk vill få det till.
Antar att jag känt någon form av stolthet i att kunna konstatera något liknande. Och eftersom jag tycker om det så återvänder jag då och då. Mitt senaste återvändande vittnade dock om att jag inte längre kunde stå för mina tidigare åsikter.
Tycker om att omvärdera mina åsikter.
Det är lite så jag utvecklas som person. Kommer närmare mitt innersta jag. Accepterar att åsikter inte är statiska, utan föränderliga, och absolut påverkas av mycket i mitt liv likt den omgivning jag vistas i, vilket humör jag är på och nya erfarenheter jag fått.
Ninja Gaiden till NES är dåligt.
Vad som lett mig till att dra denna slutsats är anledningar jag finner så självklara att jag inte riktigt förstår hur jag inte kunnat resonera annorlunda tidigare.
Svårighetsgraden är extremt obalanserad.
Fram till spelets sjätte värld är saker och ting hanterbara även om de överlag är väldigt frustrerande. När sjätte världen väl nås blir speldesignmässiga brister en så central del av upplevelsen att ospelbarhet snudd på infinner sig.
Fiender respawnar konstant, antingen i all oändlighet eller så fort som man förflyttar sig så att deras ursprungsposition hamnar ur bild för att sedan komma in i bild igen. Det finns ingen som helst logik i hur projektiler kastas av fiender, vilket leder till att slumpen får på tok för stort utrymme i ens framgång eller motgång.
Att dö på sista bossen innebär att man direkt kastas tillbaka till början på den sjätte världen. Att överleva mer än några enstaka sekunder på sista bossens första fas är något av en bedrift, vilket gör tillbakakastningen till lika överjävulsk som motivationssänkande.
Kontrollen är under all kritik, och det är pissenkelt att fastna på väggar och inte alls förmå ta sig dit man vill för att man tycker att man trycker och trycker utan att någonting händer. Titt som tätt fastnar man på en vägg när man egentligen inte alls hade ett intresse i att göra det.
Och så är spelet rätt så fult, med ett perspektiv på grafiken som inte alls matchar sättet som grafikerna angripit hårdvarans begränsningar.
Jag ser egentligen ingen som helst anledning att bry sig i Ninja Gaiden till NES annat än ur ett spelhistoriskt perspektiv, och för att konstatera att de som verkligen älskar spelet troligen hade hatat det om de inte haft nostalgiska band till det eller fallit för kulten om dess överjävlliga svårighetsgrad som om den på egen hand skulle bära upplevelsen till några högre höjder.
Ninja Gaiden till Master System, däremot. Det gör precis ALLT rätt som Ninja Gaiden till NES gör fel.
Till att börja med är det ett helt annat spel.
Bortblåst är alla kontrollmässiga problem och man tar sig precis dit man vill när man vill och det med full kontroll på den karaktär man kontrollerar. Och spelet är absolut inte nervöst inför detta med att begära att man som spelare verkligen utför akrobatik på hög nivå med vägghopp och stundtals otillgängliga eller dödliga plattformar som återkommande inslag.
Svårighetsgraden går absolut fortfarande från lätt till frustrerande svår men gör så på ett välbalanserat vis och man behöver inte överraskas av en plötsligt helt omotiverad vägg av fanskap.
Grafiken omfamnar hårdvaran och dess begränsningar på ett vis som visserligen ger ett mindre skitigt intryck än vad Ninja Gaidens grafik till NES gör, men fördelarna är att allt känns klart, tydligt och otroligt behagligt att titta på på ett fullständigt tidlöst vis. Miljöerna är varierade, nivådesignen smart och allt mer lekfull och utmanande desto längre in i spelet man kommer.
Och så låter det bra, men jag skall villigt erkänna att det aldrig kommer i närheten av det klassiska soundtracket till NES-spelet och dess intensitet. Dessutom saknar det de animerade mellansekvenserna, som här ersatts av visserligen snygga men statiska bilder. Så det finns vissa aspekter av inramningen som hindrar det från att nå de där högsta av höjder på det audiovisuella planet.
Dock finns det en sak som kan förstöra spelet helt och hållet för de som inte kan acceptera att på eget bevåg sätta upp en fritt vald begränsning i vad man får och inte får göra när man spelar, trots att spelet tillåter en att göra saken ifråga: Nyttja den extremt effektiva roterande skölden av eld som gör en mer eller mindre oövervinnerlig. Det är tyvärr så att en bugg i nedräkningen av de poäng man avverkar när man använder sig av specialattacker gör att poängen slutar att räknas ned om man maxar dem. Det vill säga, när man väl fått 999 poäng så är man fri att nyttja valfri specialattack precis hur mycket man vill och nyttjar man då eldskölden finns där inte mycket till utmaning kvar.
Så.
Maxa inte poängen som används till specialattacker bara för att missbruka eldskölden, om du vill ha den där annars redigt tighta och utmanande spelupplevelsen som Ninja Gaiden i samtliga övriga avseenden faktiskt är.
Hade det varit utan denna katastrofbugg och dessutom haft animerade mellansekvenser, ett aningen mer intensivt och engagerande soundtrack samt en mer balanserad tillgänglighet till specialattacker hade jag inte tvekat att dela ut full pott.
Nu vacklar det... lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar